Skrammelsolon

(Ibland talas det mkt politik på det här bloggen. Nu är det slut med. Dags för gitarrsolon.)

Gitarrsolot har inom rock- och bluesmusiken alltid haft en särställning. I första hand tänker vi kanske på banbrytande artister som Jimi Hendrix och Jimmy Page på sin tid. Båda dessa hade en aura av två stycken olika arter av gitarrsolon, eller inställning till gitarrsolot. En mer konventionell och melodiös sida, och en mer icke-konventionell och mer oljudande sida.

I det här inlägget vill jag ta fasta på skrammlet. Oljudet, eller vad man nu vill kalla det. Ofta kännetecknat av ett , i samtiden menat, icke-konventionellt framförande; ett inte nödvändigtvis melodiöst klingande resultat. Samtidigt ofta sprunget ur ett behov av att bryta normer, söka sig utanför skalorna, och tillfredsställa en lust, sorg, ilska igenom ett ohämmat och improviserat uttryck i form av solot på sitt instrument.

Något annat som kännetecknar skrammelsolot är att gitarristens tekniska skicklighet får stå åt sidan tillförmån för att förmedla ett helt annat uttryck. Men det är också det gitarrister som strävar åt rätt håll som lyckas skapa ett bra skrammelsolo. Man kan se det såhär att det är inte brist på teknisk färdighet som gör att dessa fantastiska solon uppstår, utan en strävan att inte använda sin teknik för att lägga tillrätta sitt spelande. (Det är också viktigt att notera att min definition av solo är helt enkelt något som utger sig för att vara ett solo i musiken. Ett tillfälle när andra instrument, oftast utan att sluta spela, släpper fram ett av intrumenten i förgrunden)

De som i brist på teknik försöker sträva mot att spela ett konventionellt "häftigt gitarrsolo" över sin förmåga skapar oftast en helt annan sorts, närmast olyssningsbart skrammel.

Ursprunget till gitarrskrammelsolot kan med största sannolikhet sägas häröra ifrån rockmusikens moder, nämligen bluesen. Se här, och lyssna speciellt på skrammlet ifrån Son House ostämda gitarr, och hans kroppspråk som rör sig i takt med strängarnas vibrationer.

När den svarta bluesen och rocken, trädde in i den vita kulturen polerades ytan i musiken en aning, och födde artister som Elvis Presley. Men i musiken kvarstår en del skrammel, och det lite farliga och hämmningslösa i gitarrsolot. Även om dessa kan ses som snällt med dagens mått mätt (och en aning tillrättalagt), tycker jag vi tar en extra lyssning på Elvis Presley och hans band spela "Heartbreak hotel"

Härnäst, ett av mina favorit gitarrsolon igenom alla tider. Velvet Underground bröt ny mark på många sätt och i låten "Run Run Run" kan man hitta urtypen för ett riktigt väl genomfört skrammelsolo. Här finns alla ingredienser: improvisation, icke-melodiöst skrammel, rundgång, och få restriktioner till några skalor. Notera ändå det kontrasterande i att solot hela tiden reflekterar tillbaka och landar i ett konventionellt gitarrsolo i korta stunder.

För att snabbt hoppa vidare ett par årtionden. Under grunge-eran skrammlade det som aldrig förr. Ta en titt på det här helt fantastiska solot av Joey Santiago, utom denna värld, i Pixies låt "Vamos".

Tillslut. Inspirationen till hela inlägget kommer ifrån Bob hunds - Ska du hänga med? Nä!

Kom igen och visa dom nu Johnny, hur ett riktigt skrammelsolo går till.

Nya turer i kårens omorganisering

Idag har jag varit på det troligtvis mest intensiva kårstyrelsemötet hittils.

Vi brukar ganska sällan vara oeniga i de många frågor vi beslutar om. Idag var ett undantag, men då istället av mycket goda skäl. Det är viktiga frågor, och drastiska förändringar som föreslås så därför anser jag det viktigt att också diskutera öppet.

Med anledning av de berömda kårobligatoriets fall står Uppsala studentkår, precis som alla andra kårer, inför behovet av en stor omorganisering. Då många fruktar ett stort medlemsras så ligger allt fokus på: Hur behåller vi våra medlemmar?

Uppsala studentkår finns för studenternas väl, hur ska man på bästa sätt göra allt för att visa tydligt för studenterna att vi verkligen står helhjärtat för detta?

Enligt uppgift finns det krav ifrån de många föreningar och råd ute på fakulteterna att om de kan få större inflytande igenom en förändring av kårens valsystem så kommer de att bli tillräckligt nöjda för att arbeta för att hjälpa oss behålla våra medlemmar. Det finns en bild av ett starkt överhängande hot att vi mycket enkelt kommer att tappa dessa medlemmar om vi inte är villiga att förändra. Och förändra snabbt.

Jag är skeptisk till att lägga mycket kraft och resurser på att förändra vårat valsystem. Och att förändra det på snabbt med till synes endast halvt genomtänkta förslag om att hitta någon slags gyllene medelväg mellan ett listvalsystem och ett personvalsystem baserat på att vi skapar ett större antal valkretsar. Jag tror inte att detta kommer att lyckas. Att vi skapar valkretsar kommer nödvändigtvis inte betyda att man naturligt känner större samhörighet med kåren, eller att den eventuella FUM platsen knuten till fakulteten kommer att vara något som gör att studenterna känner sig extra representerade och kommer vara den droppen i vågskålen som gör att man betalar den där kåravgiften.

Jag är orolig för att vi skyndar alldeles för snabbt och handlar ur desperation. Jag vet inte hur ofta jag har hört "besluta först, utred sen" som förslag i en fråga, men det är precis vad man vill göra nu. Man vill presentera ett förslag redan innan nästa år utan att ha utrett andra alternativ, endast baserat på rädslan att inte möta studenternas åsikt och på så vis förlora sina medlemmar. Självklart ska vi lyssna på vad studenterna vill, men enligt min åsikt har studenterna inte haft möjlighet att uttala sig om det här.

"Det krävs att vi faktiskt handlar nu" sades det under mötet. Och jag håller med, men vi måste tänka på hur vi prioriterar. Jag är positiv till att vi lägger mer kraft på att skapa sektioner, marknadsföring för att synligöra kåren, att engagera studenter och visa att Studentkåren faktiskt är viktigt och värd att vara med i, men inte att kohandla med ogenomtänkta förslag som trots det godaste av intentioner riskerar att slå helt fel.

Dagens eskapader

Idag har varit en lång, men väldigt intressant och givande dag, som jag tänkte redogöra lite kort för här. Dagen började med ett möte i Stockholm med studieförbundet vuxenskolan. Där diskuterade vi samarbeten med oss i Ung Pirat. Efter en lite trevande inledning på mötet kom vi verkligen igång och kom med massor av idéer från båda håll.

Resultatet blev att vi ska göra en satsning på ett par studiecirklar som vi ska erbjuda för de lokalavdelningar i Ung Pirat som är intresserade av att hålla i dem. Studiecirklarna går under temat "Politikerskolan", samt "Föreningskunskap". Vi skall också konkretisera det vi kom att kalla för "Uppsala modellen", som ska vara ett exempel på hur vi kan lägga upp studier kring våra frågor.

Ser jättemycket fram emot ett fortsatt samarbete!

Dagen fortsatte med fika ute på pollacks hos datavetarna, med Piratstudenterna, arrangerat av våran nye socialt ansvarige Lukas Klingsbo. Vi satte i oss en massa kakor och diskuterade med studenterna om vad Piratstudenterna borde göra mer i kåren.

Som en avslutning på kvällen deltog vi på Uppsala Studentkårs fullmäktige. Som inleddes med att vi fick vänta en timme på att bli beslutsmässiga. Tyvärr en, allt sedan i våras, allt vanligare trend med vikande närvaro på fullmäktige mötena. Det tåls att funderas på fullmäktiges olika problem.

Mötet kom iaf igång tilslut, och kunde jobba bra och effektivt. På mötet valde vi iaf vår egen Piratstudent, Linnea Göransdotter till ny sekreterare. Stort grattis till henne! Linnea är väldigt duktig och det känns tryggt att lämna över min tidigare post till henne. En till Piratstudent, Gabriel Ledung blev vald till tidningsutskottet där han suttit tidigare och kommer säkerligen göra ett mycket bra jobb igen!

I morgon ser jag fram emot den första föreläsningen i Piratstudenternas föreläsningsserie "Upphovsrättens Utmaningar" med Rasmus Fleischer som förste föreläsare.

Ideologiska diskussioner och skiljelinjer i Piratpartiet

Idag anordnar Piratpartiet och Piratstudenterna i Linköping "Parley", som är en helg med workshops och diskussioner kring Piratpartiets ideologi, och framtid inom kommun och riksdag.

Samtidigt har det nyligen också skapat ett "framtidskluster" inom piratpartiet som börjar behandla dessa frågor om Piratpartiets ideologi och framtida ställningstagande.

Flera har tidigare bloggat om Piratpartiets ideologi, bland annat även Sammy Nordström. Här lägger han ett fokus på "rätten till fredat privatliv och rättsäkerhet[...]" I ett annat blogginläg av Sammy dyker en intressant diskussion i kommentarerna upp om huruvida det går att ha en naturrättslig syn på kultur inom Piratpartiet. Jag insåg att Sammys inlägg skiljer sig en del ifrån t.ex. Mabs inlägg om Piratpartiets ideologi, beroende på vart man lägger tonvikten i våra frågor.

I ett annat inlägg av Mab konstateras att

"det finns en tanke någonstans om hur ett fungerande informationssamhälle bör se ut. Att det kräver en helt annan syn på immaterialrätt är vi till exempel helt överens om. Men än så länge så har ingen lyckats formulera tanken i ord på ett sådant sätt att vi alla känner igen oss. Är det ens möjligt att göra det?"

Detta stämmer bra. Men tanken slog mig plötsligt, att vi troligtvis inte är överrens om varför vi vill se en reformerad upphovsrätt/immaterialrätt.

Jag tror att det finns en skiljelinje i Piratpartiet där många anser att upphovsrätten måste reformeras utifrån ett integritetsperspektiv. Med internets framväxt har det, enligt den synen, skapats en plattform där den övervakning av all kommunikation som skulle krävas för att stävja fildelning på Internet hotar integriteten gör att upphovsrättens nuvarande form behöver förändras.

En annan syn på upphovsrätt som finns inom Piratpartiet, utgår istället ifrån att upphovsrätten måste reformeras utifrån ett informationspolitiskt perspektiv. Här läggs fokus på att upphovsrätten inte är en naturrätt och att den bör reformeras där efter utefter nyttan i att information finns lätt tillgänglig i överflöd. Hos Simon Rosenqvist kan man t.e.x läsa in en sådan inställning när han skriver:

"Fri informationsspridning säkerställer maximal distribution av information, vilket maximerar samhällsnytta, demokratiserar det offentliga rummet och jämnar ut ekonomiska klyftor"

Jag hoppas på fortsatta intressanta diskussioner som nu förs om våran ideologi, som förhoppningsvis kommer att ge goda resultat och bra bränsle till en fördjupning om vad som innebär att vara pirat.

Upphovsrättspartiet?

Piratpartiet har länge försökt, skulle man kunna säga, hitta sin identitet. Nya tankar florerar ständigt kring Piratpartiets kärna, eller rent utav ideologi. För mig har Piratpartiet alltid i grunden handlat om hur överflödet av information och kulturella intryck förändrar upphovsrätten. Jag är själv musicerande men har ännu inte haft så mkt med upphovsrätten utifrån musiker-perspektivet att göra (jag kan för övrigt rekommendera kursen musikjuridik ur ett branchperspektiv - online för en inblick i ett sådant perspektiv)

Men alltifrån Piratpartiets begynnelse har det skett en vilja till förändring ifrån att ses som "fildelnings-partiet" till att ses som "integritets-partiet". Förändringen, kan man säga, har lyckats väldigt effektiv. Men baksidan är att vi sedan dess nästan slutat prata om upphovsrätt. Vi har slutat prata om vårat informationspolitiska perspektiv, utan istället om övervakning och integritet. Emma - opassande lanserar en stor sammanställning av integritetskränkande lagar, och många anser att vi nu bör satsa ännu mer krut på FRA-frågan när den blir aktuell, men det kanske är dags att ta tillbaka upphovsrättsfrågan på riktigt igen. Jag skriver kanske själv för sällan om upphovsrätt och om övervakning istället, men nu gäller det att börja vara konkreta och tydliga med våran syn på- och hur vi vill förändra- upphovsrätten.

Det går att måla upp ganska klara dikotomier kring vilken inställning man kan ha till upphovsrätt, och kanske stämmer det att man förr eller senare måste välja sida. Men när jag har pratat med personer som stödjer en naturrättslig syn på upphovsrätten, har vi ändå kommit överens om att vissa förändringar ändå skulle kunna göras. I förändringens process skapas hybrider. Det är inte helt svart och vitt, och jag tror att vi måste börja ta små steg emot en reformerad upphovsrätt, börja diskutera undantag där till en början vissa naturrättsliga drag står kvar medan andra faller bort.

Men för att komma dit måste vi bli bäst på upphovsrätt och vara de som tar upp debatten om upphovsrätt igen.

Fullmäktiges formalia-fetischism?

I senaste ERGO som damp ner i brevinkastet för 2 minuter sedan, läser jag ledaren om kårfullmäktiges påstådda fetischism vid formalia. Bilden målas upp av ett fullmäktige som hellre grottar ner sig i detaljer än faktiskt tar effektiva, konkreta beslut för studenternas väl.

Tanken med mötesformalia är att de ska hjälpa, inte att det ska stjälpa ett möte. Där är vi alla överens. Att fullmäktige på något sätt skulle vara besatt av den är felaktigt. Situationen som tas upp i ERGO handlade om ett problem som behövde lösas. Vi hade brutit emot det regler (stadgar) som vi har satt upp, inte av sitt egenvärdes skull, men för att de fyller en funktion. I detta fallet var regeln att endast en fullmäktigeledamot kan bli vald till ordförande, respektive vice ordförande för fullmäktige. När ett problem uppstår behöver det lösas, och tolkas. Det är naturligtvis beklagligt att det blev ett problem, vilket helt klart drog tid ifrån det konstruktiva i mötet.

Men frågan är om det inte skulle bli ännu mindre konstruktivt om vi struntade i dem. Frågan är om det inte snarare är andra saker som hindrar mötet? Det går inte att välja vilka regler man ska hålla på, att vissa är mindre viktiga än andra. Anser mötet att debatten spårar ur, finns regler för det också, och förhoppningsvis en korrekt vald mötesordförande som vars enda uppgift är att se till att mötet flyter på bra.

Sedan håller jag naturligtvis med om problemet att fullmäktiges roll urholkas när närvaron är dålig. Kanske behöver man se över fullmäktiges roll också? Vad ska fullmäktige ta upp för frågor, om det visar sig att det som händer där inte är av vikt för någon? Kanske är det snarare det som bör diskuteras än att fullmäktiges påstådda formaliafetischism som roten till alla dess problem.

Dagens man

Har ni hört? Carolina Gynning leder det nya programmet 'Dagens Man' som går ut på att en panel med tjejer skall bedöma killar inför kamerorna. Jag såg reklam-snutten alldeles precis. Härligt, ett program som skall spela på bilden av män som lite töntiga, taffliga, dåliga i sängen och inget att ha om det inte ser ut som något ur en Dress-man reklam. Man kan fråga sig om vad som hade hänt om rollerna var omvända. Att tycka att programmet är löjligt och ytligt är en sak, men för mig snuddar det här vid att vara snarast obekvämt i sitt innehåll.

Objektifieringen av män har kanske inte traditionellt varit det mest omtalade ämnet. Hur ska dagens unga män relatera till den här bilden av "den perfekta mannen", med skäggstubb och superhjältehaka, som uppenbarligen gillar att bli bedömd och beundrad av just kvinnor.

Nä det här är riktigt taffligt om något. Är det meningen att man dansa efter den här pipan? Tydligen. Kom igen gubbar, för alla som inte dansar är våldtäktsmän.