Sjumil

Framtidsmanifestet: för framtiden!

2010-08-02T02:23:00.000-07:00

Piratpolitik är en politik för framtiden. Idag visar #framtidsklustret, en grupp djärva visionärer inom piratpartiet sammansatta av internets dialogväv, upp framtidsmanifestet.

We are framtidsklustret

Principprogram 3.0 är inte det sista principprogrammet vi någonsin har och världen går inte under 20 september 2010. Därför har framtidsklustret kommit för att rädda piratpartiet och i förlängningen världen. Framtidsmanifestet är inte tänkt att appliceras på något konkret val, utan är våra visioner för framtiden. Eftersom vi är övertygade om att vi fortfarande lever efter den här mandatperioden kvittar det om det genomförs 2010 eller 2022. Genom att ställa följande krav tänker vi oss att vår superba auktoritet inom partiet ska få partiet att ändra sig till precis vad vi tycker. För vi är lite mycket bättre.

Bejaka kopimismen

Vi älskar kopiering. Och vi vet att världen mår bättre av kopiering. Kopiering är intrisikalt gott för alla parter. Ekonomisk immateriell lagstiftning ska helt och hållet avskaffas. Skapande både gällande kulturella uttryck och innovation ska inte hämmas av att man måste tänka på vad lagboken säger. Ingen upphovsrätt för varken kommersiellt eller ickekommersiellt bruk.Förändra varumärkeslagstiftningen så att det kan integreras i konsumenträtten genom att låta den reglera konsumentens rättigheter och inte företagens exklusivitet. Ger vi skapare fria tyglar kommer vi kunna bygga rymdskepp och androider. Hur fantastiskt är inte det?

Hur kul är fabriker? Hur kul är det att behöva gå till affären för att köpa saker? Vi i framtidsklustret tror att 3D-skrivare a la RepRaps är framtiden. Vi vill inte köpa bilar. Vi vill inte sno bilar. Vi vill ladda ner dem. Det är ju skitcoolt. Tyvärr tror vi att konceptet patent, mönsterskydd och designskydd hindrar våra stencoola framtidsidéer. Döda konservativismen! Hylla kopimismen!

Genom att satsa på öppen mjukvara kan vi inte bara fasa ut mjukvara som begränsar människors kreativitet till förmån för mjukvara som utvecklas och uppdateras för alla. Vi kan också göra genomsnittsmänniskan nördigare. Vi vill att alla ska lära sig pilla med, leka med och utveckla öppen mjukvara, och första steget dit är att alla börjar använda öppen mjukvara.

Tjatet om integritet upphör

Just nu håller piratpartiet på att bli ett tillhåll för rättshaverister, bakåtsträvare och sexliberaler. Vi själva är för öppenhet och delad information. Inte lagar som strävar efter att kapa informationsflöden. Vi vill ha lagar som inte isolerar människor och information, utan lagar som för samman dem. En sista strid mellan integritetsnördar och kopimister är oundviklig. Därför måste piratpartiet chilla som fan med sin integritetspolitik.

Ipredlagen reglerar upphovsrätten. Därför ska den avskaffas. Actaförhandlingarna är ett starkt hot mot kopiering. De är också väldigt skadliga. Dessa lagar går mycket längre än integritetsämnen. De berör viktiga frågor. Alla frågor som behandlar sex- eller drogliberalism förkastas direkt i framtidsklustret. Låt skämtpartierna som Bikerpartiet driva dem. Så kan vi syssla med samhällslyftande politik.

Vi älskar kunskap

Piratpartiet är inte bara partiet för fri kunskap, utan partiet för modern kunskap. Vi har missat så många frågor. Hur ska informationssökande läras ut i skolan? Vad är lärarens roll? Vad är teknikens roll? Hur ska framtidens regler kring plagiat se ut? För att optimera utvecklingen mot rymdskeppen och androiderna måste vi se till att så många som möjligt utbildas så mycket som möjligt. Fri utbildning är bara ett första steg mot det, och fritt offentliggörande av forskning bör snarare ses som ett krav än ett steg på vägen.

Internet fungerar idag som en distribuerad hjärna. Det öppnar upp för helt nya sätt att arbeta med och bearbeta kunskap. Hur ska forskare ställa sig till plagiatregler när det är ett aktivt hinder för deras forskning? Hur bedrivs överhuvudtaget forskning i ett informationssamhälle? Vi är övertygade om att man kan bli mycket bättre om man går ifrån tanken om skapare och istället tänker på forskare som ett internet.

En global stat

Avskaffa nationalstatens suveränitet till förmån för en global stat byggd på representativ demokrati. Exekutivt ska staten styras av en vald världspresident med regering.

Administrativt bör även regioner, nationer, och lokala områden ha parlament och hålla val till representativa positioner. Statsvetare bör ges resurser att ta fram de optimalt effektiva storleken på dessa regioner (för maximalt effektiv demokrati).

Ett första steg längst vägen bör vara harmoniserad lagstiftning, global skatt för att minska orättvisor och finansiera skötslen av den globala ekonomin, samt en global militär. EU som projekt bör uppmuntras och sträva efter att inkorporera samtliga stater innan 2050. Ge demokratisk insyn i alla globala institutioner.

Globala effektiviseringar

I samband med världsstaten går hela världen över till ett enhetligt måttsystem. Det progressiva projektet under den franska revolutionen slutförs i och med att klockan och kalendern byts ut. Matematiker och ekonomer bör räkna fram de mest optimala måttsystemen.

Engelska upphöjs till världsspråk och lärs ut som förstaspråk. Andra språk lärs ut över en övergångsperiod fram till 2030 och förpassas därefter till universiteten och specialstudier. Efterhand att världen integreras med internet och tekniken går mänskligheten över till maskinspråk (binary language) innan 2100.

Världen går över till vegetarisk kost gradvis fram till 2050. Vanlig kosthållning ersätts med mer effektiv sådan sett ur energisynpunkt (dvs. grödor och kemiskt producerade näringsämnen). Växthuseffekten hindras genom effektiv miljöteknik.

Mänsklighetens hopp ligger i rymden.

Slå ihop världens rymdsatsningar och ha som mål att kolonisera Mars innan 2050. Målsättningen med rymdsatsningen bör vara att ge fler människor möjlighet att leva fullgoda liv, samt att tillfredsställa mänsklighetens oändliga nyfikenhet och äventyrslystnad.

Rymdexpansionen bör ske i en takt som möjliggör täta kommunikationer med jorden för att undvika splittringar och uppror. Historiker bör finnas med i alla steg för att säkerställa att den administrativa apparaten klarar av tillväxten (jämför nationalstaternas framväxt).

Bejaka transhumanismen

Mänsklighetens historia är en historia om att besegra våra biologiska förutsättningar. Dikotomin naturlig – artificiell är såväl otydlig som opraktisk, och i vilket fall som helst så är det artificiella att föredra. Tredubbla de statliga forskningsanslagen innan 2020.

Uppmuntra biologiska uppgraderingar av människor (exempelvis genom statliga stöd och kampanjer mot stigmatisering) och minimera etiska spärrar mot forskning. Undersök konsekvenserna av biologisk odödlighet och eventuella lösningar på överbefolkning (effektivisering av resurser, intensifierad kolonisering eller virtualisering av människor – när vi kan köra människor virtuellt kan vi dubbla befolkningspotentialen många gånger om).

Nätet är människan

Internet och människan är ett. Koppla in nätet överallt. Sociologer bör ges i uppgift att undersöka konsekvenserna av de radikala förändringarna som nätet och teknologin medför för mänsklig samvarom, med målsättning att minimera negativa effekter under övergångsperioden.

Ett stort antal globala projekt bör startas och skattefinansieras med mål att effektivisera globala statliga och icke-statliga IT-system och det globala nätet. Finansieringen bör vara i stil med Manhattan-projektet.

Integrera människorna i högre gad med i internet (exempelvis genom att koppla in hjärnan direkt till nätet med cybernetiskt mobilt bredband för att minska överföringshastigheter).

Framtiden är nu

Med detta kan mänskligheten röra sig mot en gyllende guldålder. En tid där oerhörda mängder medvetande rör sig tillsammans mot storartade mål, en fantastisk utveckling där vi kan upptäcka galaxen, universum och allt där bortom.

Valmanifest: för vem då?

2010-08-01T13:56:00.000-07:00

Förankring är inte ett ord som tycks få någon vidare renässans i Piratpartiet. När årets valmanifest togs fram fanns många delade meningar och stor förvirring kring processen och slutresultatet. Nej, man kände sig t.o.m ganska bekväma i att ta viktiga beslut om partiets åsikter med en helt splittrad styrelse. Att det därmed, med tillägget många fler, finns relativt många riksdagskandidater som inte står bakom stora delar av ett valmanifest tycks inte vara ett problem. Enligt Rick Falkvinge är det tydligen inget vi fokuserar på. I ganska vanlig ordning är det viktigaste att det tas beslut, snarare än att de finns stort stöd för partiets verksamhet.

Jag har tidigare pratat ganska mycket om viktiga frågor för mig inom piratpartiet. Jag har pratat om breddning; att vi kan göra viktiga saker på fler områden. Men endast om vi utgår ifrån ett informationspolitiskt ideologiskt perspektiv.

Ur piratpartiets valmanifest om integritet kan vi läsa att:

Rättsstaten ska återupprättas.

Yttrande-, åsikts- och informationsfrihet ska återupprättas.

Man kan mycket riktigt mena att FRA-lagen och IPRED är två ganska dåliga lagar. Att därmed dra slutsatsen att vi lever i en orättssäker stat som saknar grundläggande friheter är bara löjligt. Ingen kan rimligen höra sådan anklagelser utan att till bakgrundsljudet av ett flyglarm höra ordet rättshaverist studsa runt inne i huvudet.

Den uppmärksamme kommer nu att se att det här var naturligtvis bara en inledning. Vi kan se tillbaka på Piratpartiets något oklara historia och se att förändringar sker och nya frågor tas upp.

Att driva frågor om lagen om barnporr är helt klart någonting helt nytt.

Vi läser igen ur valmanifestet om integritet:

Vi anser [...] att definitionen på barnpornografi ska återställas till att gälla dokumenterade övergrepp på barn som inte genomgått puberteten. Ingen ska behöva oroa sig för att bli dömd för det stigmatiserande barnpornografibrottet bara för att den innehaft naken- eller sexbilder, vilket har blivit fallet idag.

Visst är det spännande att se hur fildelningspartiet utvecklas och plötsligt 2010 tar upp frågan om barnpornografibrott. Tolkningen att frågan kan tas upp utifrån en integritetsaspekt går naturligtvis att göra. Men frågan står inte med i vårt (förankrade) principprogram eller antagits av årsmötet. Hade jag vetat att det var så här enkelt att få med frågor man själv brinner för som partiets åsikt, ångrar jag nästan att jag la kraften på att försöka påverka på årsmötet.

Kritiken mot kritikerna låter naturligtvis inte vänta på sig. Alla hade chansen att påverka valmanifestet, och det upplevs snarast som fånigt att komma och klaga i efterhand.

Rick Falkvinge skriver såhär i en forumtråd

"Jag opponerar mig å det kraftigaste mot kulturen att komma och vilja ha sin vilja igenom efter att andra redan har gjort jobbet."

Flera påpekar dock att medlemmarna inte fått påverka själva manifestet utan endast deltagit i diskussioner i forum och paddor. Någon ordentlig överblick om intentionen kring vad som skulle tas med går inte att få i de initiala diskussionerna. Samt att mycket av den kritik som förs fram nu också gjorde det då.

Men jag tänker inte bara gnälla. Det finns faktiskt två valmanifestdelar till: Kunskap och kultur, och därmed håller jag med om säkert 60% av hela valmanifestet i alla fall. Förutom en del blundrar finns en hel del gott att hämta.

Ur ett piratstudentperspektiv blir jag överlycklig för lydelser som dessa ur valmanifestet om kunskap:

Forskning:

Den offentligt finansierade forskningen behöver öppnas upp så att forskningsresultat

kommer så många som möjligt till del. Dagens vetenskapliga tidskrifter är sällan

tillgängliga utanför de institutioner som publicerar i dem, och utvecklingen går mot att de

etablerade tidsskrifterna hårdare hävdar sina rättigheter. Genom publicering av resultat

direkt på nätet i Open Access-tidskrifter kommer resultatet av den gemensamt

finansierade forskningen alla till del.

Släpp all offentligt finansierad forskning fri från patent.

Publicera all offentligt finansierad forskning så att andra kan bygga vidare på den.

Utred hur publicering i Open Access kan underlättas och premieras.

Det och Piratpartiets lovvärda initiativ kring skola och utbildning utgör några av guldkornen. Synd bara att kulturen och kunskapen inte fick stå i rampljuset.

En luddig historia om Piratpartiet

2010-07-17T03:23:00.000-07:00

Jag tittar ett par gånger om på piratpartiets nya valfilm. Det sägs många kloka saker i vanlig ordning, och förs en ganska intressant diskussion i kommentarstråden om "porrfilmsmusiken" i inslaget (Föga förvånande, men de krävs nog ett alldeles nytt inlägg om genomsnitts-piratens musikaliska känsla framöver)

Valfilmen börjar med ett resonemang kring om inte Piratpartiet startades för att man ville ha gratis musik på internet. Gång på gång kommer resomenangen fram till att som partiledaren Rick Falkvinge menar att Piratpartiet sa redan då: "Det är större än så".

Christian Engström fyller på med att

"Det enda man behöver för fildelning, det är en bra, fet uppkoppling så funkar fildelningen perfekt. Ingen skulle starta ett parti för det. Utan det som det handlar om är att värna rätten till ett privatliv och andra fundamentala rättigheter som är hotade nu."

När jag hör detta undrar jag genast om vi har varit med i samma parti under hela den här tiden?. Det är väl precis det man kunde göra. Piratpartiet startades som en reaktion på den nya lagen om upphovsrätt som kom 2005. Piratpartiet kom till ur piratrörelsens framväxt under 2000-talet. Det är närmast hårresande att hävda något annat.

Låt mig citera boken Piraterna: de svenska fildelarna som plundrade Hollywood av Anders Rydell och Sam Sundberg:

Avskaffa upphovsrätten. På riktigt. Piratpartiet. Orden skulle finnas på affischer över hela Stockholm. Hösten 2005 upptog den bilden Rickards fantasi.

[...]

Politikerna förstod inte frågan. Och ännu värre, de förstod inte tekniken. Fildelning var ju inte ett problem, det var en förutsättning för datortekniken och internet. Hur kunde man kriminalisera något som var helt naturligt?"

(Rydell & Sundberg, 2009: 117)

Det är också sant att frågan om privatliv finns med redan från början. I form av implementerandet av datalagringsdirektivet och dess främste påhejare Thomas Bodström.

"Dessutom var han [Bodström] en förespråkare av EU:s direktiv om lagring av trafikdata. För datorentusiaster som vuxit upp med de anarkistiska BBS:erna var det som att montera in en övervakningskamera i sovrummet"

(Rydell & Sundberg, 2009: 117)

Även i de allra första principprogrammet 1.0 finns rubriken "Integritet och privatliv". Där man bland annat kunde läsa:

Kommunikationsbärare (t.ex. ISPer och telekomadministratörer) får inte använda data om envars kommunikation till något annat än att tekniskt underhålla kommunikationen.

[…]

Datalagringsdirektivet ska inte implementeras
(Rydell & Sundberg, 2009: 120)

Att även tankarna kring den helt legitima oron kring hur övervakning mer och mer börjar byggas in i internet finns med från början är självklart. Jag håller också med om att Piratpartiet inte startades som ett parti för gratis musik. Det är dock inte så att fildelnings frågan var så pass starkt kopplat till rätten till privatliv som man vill hävda nu.

Ur inledningen på principprogrammet 2.0 (Principer 2.0.doc)

Det hävdas att upphovsrätten gynnar kultur och kunskapsspridning och sällan ifrågasätts detta påstående. Vi ifrågasätter det, och vi gör så med övertygelsen om att endast på detta sätt kan demokratin och individens frihet skyddas, och därmed få leva i ett samhälle där kultur och kunskap är åtkomlig för alla. Vi ifrågasätter det som har förklarats vara självklart och hävdar att upphovsrätt tvärtom aktivt motverkar sitt syfte, genom att den begränsar tillgången till kultur, begränsar konsumenternas valmöjligheter, försämrar förutsättningar för företagande, samt skadar demokratin.

En av grundstenarna för det demokratiska samhället är att individer har fri tillgång till och rätten att sprida kunskap och kultur. Att våra folkvalda politiker agerat för att avskaffa sådana rättigheter den 1 juli 2005 har betytt att över en miljon medborgare i vår generation kriminaliserats. Något motsvarande har aldrig tidigare hänt.

Vi vill också lyfta fram integritetsfrågan. Enligt gällande lagstiftning befinner vi oss redan i ett samhälle där praktiskt taget alla står under konstant övervakning. Vi menar att det inte är förenligt med ett modernt rättssamhälle att alla medborgare utsätts för övervakning och därmed att dessa behandlas som misstänkta för brott. Vi hävdar att demokratin förutsätter ett starkt skydd av den personliga integriteten. De politiska och kommersiella krafterna förespråkar ett kontrollsamhälle som vi måste agera mot.

Inte heller här är kopplingen "Upphovsrätt står emot privatliv" särskilt stark. Även om man börjat prata om "individens frihet" som ska skyddas. Samt att medborgerliga rättigheter har fått en alldeles egen rubrik.

I principprogrammet 3.0 (Principer 3.0.pdf) ändras inledningen och den personliga integriteten hamnar först i uppdradningen av de klassiska 3 frågorna Kultur, Kunskap, Skyddat privatliv. Samt även högst upp i sammanfattningen av piratpartiets politik.

I 2.0, lyder den:

"Pirater förenar sig kring kritiken av upphovsrätt, patent och värnar om rätten till ett privatliv."

Gentemot 3.0 där man kan läsa:

"Vi förenar oss kring värnet om rätten till ett privatliv och kritiken av upphovsrätt och patent."

Vips, så är fokus skiftat. Det är naturligtvis ingen slump.

Mantrat integritet och medborgerliga rättigheter som högsta fokus, går rakt igenom hela valfilmen. Upphovsrätt står emot privatliv.

Det enda sättet att stoppa fildelningen är att övervaka allt på internet.

Det talas väldigt lite om de positiva effekterna av att reformera upphovsrätten för att inte bestraffa kreativitet. Spelar det egentligen någon roll att det enda sättet att hitta fildelare är att sopa hela internet efter misstänkt fildelning?

Är inte Piratpartiet för fri fildelning oavsett vilka vidriga metoder som används för att sätta dit fildelare, snarare än på grund av?

Denna för mig lite märkliga retorik föddes ur vad jag kände som en allmän rädsla i att stå utan tillräckligt starka argument på fötterna. De fanns så många kritiska röster, precis som man pratar om i sin valvideo om att man bara var ett plojigt parti som bara ville ha gratis musik, att de tillslut fick precis som de ville. Också internt fanns många som kritiserade partiets namn för att vara plojigt, även Integritetspartiet var upp på tapeten några gånger Piratpartiet var och är förhoppningsvis fortfarande ett parti som tycker att det absolut ska vara helt gratis att sprida musik över internet. Men det finns skiljelinjer i vad som är kärnan i partiets ideologi.

Piratpartiet blev mindre och mindre traditionellt "Pirat" och mera "Privat". Piratpartiet började redan några månader efter partiets uppkomst röra sig längre och längre bort från att stå bakom den enkla devisen som sporrade partiets uppkomst:

Ur en forum tråd från januari 2006 skriver Rick:

"Folk i hela världen är redo att höra att kultur och kunskap ska vara fritt för alla att ta del av och bygga vidare på. Budskapet går verkligen hem, det märker jag när jag pratar med journalister. Det enda som behövs för att förändra samhället för gott är att människor berättar för världen att patent och upphovsrätt genuint inte behövs"

Ur 2006 års valmanifest som tas fram närmare mot valet har övervakningsfrågan redan tagit en stor plats, men vi kan också läsa:

"Tack vare internet är det idag möjligt för alla med en dator att ta del av en fantastisk skatt av kultur och kunskap. Istället för att vara hänvisade till en kulturell kanon bestämd uppifrån, har dagens ungdomar tillgång till en hel världs musik, texter och bilder. Det är något vi ska bejaka, inte försöka förbjuda. Fildelning är något positivt för samhället och för medborgarna. Allt icke-kommersiellt inhämtande, nyttjande, förädlande och spridande av kultur skall uttryckligen uppmuntras. Internet fyller idag samma funktion som folkbiblioteken gjorde för hundra år sedan. Det är något positivt och nyttigt för samhällsutvecklingen."

Ljuv musik i mina öron, och precis den enda anledningen till att jag gick med i partiet 2006.

Jag sitter och gräver i gamla bloggar, forum och snirklar mig fram på bortglömda hemsidor, och hittar ett relativt nytt inlägg av Jimmy Callin som pekar på en viktig sak:

"Mitt i diskussioner om datalagringsdirektivet, anonym vård och nätneutralitet kan det vara bra att ibland återgå till ursprunget och fråga sig varför jag tycker detta, driver frågorna och kämpar för ett framtida kunskapssamhälle. Det är enbart då man kan se var sakfrågorna passar in i ett vidare perspektiv, och enbart då vår politik kan utvecklas."

Kloka ord i ett för övrigt magnifikt inlägg om Piratpartiet. Problemet som uppstår här är väl om vi inte är överens om vårt ursprung?

Var det fildelningsfrågan som blev droppen som fick bägaren att rinna över, toppen på isberget av en alarmerande utveckling där rätten till ett privatliv var hotat som lade grunden till Piratpartiet?

Eller,

Var det fildelningsfrågan som blev droppen som fick bägaren att rinna över; som övertydligt visade att det saknats en förståelse om vad internet är och att det behövs en politik även på detta område, som lade grunden för Piratpartiet?

Friska inlägg om informationspolitik

2010-07-17T02:59:00.000-07:00

Låt mig fatta mig kort och lyfta fram en liten skörd av några friska informationspolitiska inlägg:

Opassande Emma - Fildelning och den långa svansen

"Jag går så långt som att påstå att den hårdnackade inställningen mot fildelning kan vara direkt skadlig för flera kulturyttringar eftersom det begränsar till ett fåtals intressen snarare än skapar grogrund för många"

Juliagruppen - "Internet är redan trasigt"

"Internet ska vara internet, och då krävs att det inte beskärs. Om Näringsdepartementet och kommande regeringar vill garantera detta är det av mycket stor vikt att man i samband med implementeringen av telekompaketet också tar ansvar för såväl internet som dess användare. Vill man ha ett helt och fungerande internet är det dags att ta tag i de problem som redan finns och hindra dem från att växa sig större. Internet är tyvärr redan trasigt."

Futuriteter - Att krångla till det för sig

"Svaret på ålderdomliga regler är i och för sig en lagändring, men inte för att skapa en ny byråkrati med för mycket makt"

Fridholm - PC för alla - utom barnen

Nätet hotar inte bara våra barn – det frigör dem, ger dem kunskap, kontakter och makt som vi inte hade tillgång till. Fildelning ger dem inte bara möjligheten att gratis spela det senaste spelet. Fildelning ger dem möjligheter att tillsammans skapa och utveckla musik, film, dataprogram med mera – fantasin sätter gränsen. Fildelning ger dem möjligheten att dela kultur och kunskaper med hela världen

Fildelningsvisioner utan omsvep

2010-07-09T14:41:00.000-07:00

"Det finns folk som helt enkelt inte tror att vi finns kvar som parti". Det är så känslan är i piratlägret. Vi ser det lite här och var. Jacob Dexe menar just att "det har varit svårt att få upp vårt på agendan över huvud taget".

Varför händer detta?

Jag tror det är dags att börja tänka nytt, men också gammalt.

Det kanske börjar bli tjatigt, men vi måste prata fildelning. Kultur och Kunskap. Rakt på sak. Det blir en smula uppenbart när alla andra backar ur och vi står ensamma med åsikten att det faktiskt inte är någon vits med att sätta prislappar på spridningen av ettor och nollor (ungefär som på utbildning). Jag ska vara ärlig: Nej jag tycker inte att kulturskaparen, i dess konservativa haltande definition som ägaren till ett verk och iklädd en färggrann logo, ska ha betalt för att digitala filer gör de digitala filer gör bäst: kopierar sig.

Det finns ingen rim och reson.

Om man vidgar begreppet lite, är nog inte alla kulturskapare med på det heller.

De rödgröna försöker så gott de kan. Att se över arbetsvillkoren för kulturanställda tror jag är ytterst nödvändigt. Men det är svårt att se annat än ganska stor ignorans när man pratar om den stora digitaliseringen, och tillgången till kultur så länge alla betalar för att man centralt kan ägna sig åt att mata ut kultur så länge "skaparen" får betalt. Bara vi låter dörren så öppen lite mer så blir allt bra. Utan ett ord om den kreativitet som flödar i spridandet och skapandet av den samma. Borde inte biblioteken istället bli en plats där utbyte av kunskap och kultur sker, om tankar om kunskap, om kunskap om kultur.

Jag vet att piratpartiet älskar att agera. Gör det. Och prata stora visioner utan omsvep.

Fildelningsdebatten är inte död, den bara luktar konstigt

2010-07-04T05:10:00.000-07:00

Tröttsamt läser jag Martin Rolinskis inlägg i fildelningsdebatten, där Spotify-mantrat hakat upp sig som min trasiga lp-spelare. Med itchy trigger-fingers står man i kö för att dödförklara piraternas verksamheter. Visst har kanske ett kapitel lagts till historien, men så öppnas också likväl ett nytt, och spåren av piraterna sitter kvar i väggarna.

Rolinski är inte ensam om att tro att "Spotify släcker debatten om fildelning". För mig har inte Spotify något med fildelning att göra alls. Det illustreras kanske bäst av att Rolinski har, liksom många andra, hakat upp sig på att det är tillgången som räknas:

"För ett par luncher per månad, kan vi snart få tillgång till alla[sic!] musik som har gjort[sic!], få alla filmer och böcker du vill ha, när och var du vill"

Om målet med fildelning var att få maximerad tillgång hade han haft iaf hälften rätt kanske. Men det är inte målet. Jag sprider vidare några kloka ord från den nu bortgångne Idi Kopimi Botani:

Kulturyttringar är olika sätt att kommunicera. Grundläggande verktyg för de flesta sociala djur, som ett språk helt enkelt. Liksom det talade språket, förvandlas kulturen medans den sprids. Det går inte att skilja spridandet av kultur från själva “skapandeprocessen” eftersom det i princip är samma sak. Liksom språket blir kultur meningslös och dör ut om den inte sprids. Upphovsrättslagar är lagar som utgår från en absurd idé om att kultur skapas ur intet, och detta är faktiskt ett sätt att via staten just försöka stjäla andras arbete.

Att sprida kultur är att skapa kultur.

Fildelning handlar om att sprida kultur, och att skapa kultur. Rolinski menar att det är bra att debatten har fått oss att prata om hur vi får tillgång till kultur. Jag ser än en gång inte tillgången som det mest intressanta inte. Det intressanta är hur kultur skapas och sprids. Kulturskaparnas definition av skapande är precis som Rolinskis begränsad till allt skapande som resulterar i ett verk.

Igår pratade jag med några kloka pirater i valupptakten i Uppsala. Vi diskuterade hur definitioner av olika begrepp i fildelningsdebatten har styrt den. Kopieringsskydd är faktiskt inte ett "skydd", utan ett kopieringshinder. Upphovsrätt är ingen naturrätt, utan snarast ett kopieringsmonopol. Debatten må kanske inte vara sprallig av liv, och lukta konstigt. Men den är inte död på grund av Spotifieringen av samhället. Spotify får många att andas en lättnadens suck för att det har blivit den matta som vi kan sopa problem under medan fildelningen fortsätter.

Pirater i kåren!

2010-05-11T11:16:00.000-07:00

Idag hålls konstituerande fullmäktige för Uppsala studentkår. Piratstudenterna i Uppsala kan gladeligen meddela att Gabriel Ledung blivit vald till Uppsala Studentkårs ordförande och jag själv fick den äran att bli en utav två vice ordförande.

Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer, jag är bara väldigt glad för förtroendet.

Jag tror att det kommer bli ett mycket bra år!

Mysfum som vi kallade det...

2010-05-09T09:44:00.001-07:00

När jag precis tittade in här på min blogg insåg jag att jag har lidit utav en viss bloggtorka. Det har sina förklaringar i att det har hänt väldigt mycket annat helt enkelt. I helgen hölls Sveriges förenade studentkårers årliga fullmäktige, SFSFUM med en smidigare förkortning, eller Mysfum som någon finurlig deltagare myntade. Det var ett väldigt mysigt fullmäktige, som delvis kom sig av att det rådde mycket konsensus kring det vi diskuterade, men framför allt alla trevliga människor enligt mig.

Vi valde också in nya personer i styrelse och presidie, där jag själv blev framröstad till en plats i SFS:s styrelse. Något som jag ser fram emot väldigt mycket, och är mycket glad över. Stefan Flod skriver lite mer om det på sin blogg. Från Uppsala blev också Matilda Nilsson och Jonas Boström invalda, två mycket kloka och kompetenta personer invalda i styrelsen, samt även Karolina Andersdotter i valberedningen.

Med förhoppning om mer bloggande, trots alla andra roliga saker som ligger framför mig/ Emil

Ostkongressen som vi kallade den...

2010-02-01T01:08:00.000-08:00

Det är många redan som har skrivit om Ung pirat östra distriktets kongress som ägde rum över helgen. Vissa trodde att vi var på en nationell kongress i ostens ära, men det visade sig bara vara en snillrik twitter-tag (som förvisso gav upphov till några käcka ost-vitsar). Jag var där som styrelseledamot och fick möta så många trevliga unga engagerade människor - ja man kan lätt gå i taket för mindre. Bland annat Mab och Victoria har sammanfattat helgen briljant vilket gör mina kommentarer överflödiga. Jag, och flera andra med mig, ställde inte upp till omval i styrelsen och såg till att inte ta på mig några andra uppdrag - men känner mig väldigt trygg med att den fantastiska nya styrelsen kommer att göra ett superbra jobb. Jag tänker sluta slösa på orden och låta bilden tala:

The shape of schools to come?

2010-01-31T12:52:00.000-08:00

Jag sitter nu och lyssnar på den partiledardebatt som idag startar igång valrörelsen 2010. Man kan tyvärr konstatera att det informationspolitiska perspektivet, som är piratpartiets grundval, lyser tydligt med sin frånvaro hos samtliga riksdagspartiet. Att frågan om fildelning kvickt betas av på 45 sekunder där endast frågan om IPRED lagens vara eller icke vara tas upp är pinsamt förenklande om en viktig fråga, så slog mig något annat i kvällens debatt. Nä någon dignitet skänks inte till informationspolitiken, och vi som brinner för detta kunde nästan höra ökenvinden vina och ett "tumbleweed" flyga fram över TV-skärmen som i gamla spagetti-western filmer.

När vi nu i piratpartiet sitter och formar våran kommunpolitik har vi insett att med ett informationspolitiskt perspektiv i utbildningsfrågorna för Piratpartiet in ett helt nytt tänk kring dessa frågor. Man blir matt av att höra samtliga partiledare fokusera hela debatten kring när och hur betyg ska sättas. Jan Björklund talar vitt och brett om den dåliga svenska skolan och vill ha mer disciplin, och skyller på politiken som fördes under 70 och 80-talet. Inte på något sätt berör man vilken påverkan de nya digitala resurser som har växt fram skulle kunna ha för skolan. Vem pratar om att lära sig sålla i de stora informationsflödet, ge alla tillgång till samma möjligheter att på ett bra sätt tillgodose sig kunskap? Piratpartiet tänker under valrörelsen sätta en eldgaffel i ändalykten på alla som totalt ignorerar möjligheten till att ta vara på den enorma potential som de nya informationssamhället ger oss i framtidens utbildningsväsen.

Att provocera Goliath med kompromisslös olydnad

2010-01-29T04:15:00.000-08:00

Häromveckan snubblade jag över en ny s.k. mash-up eller remix skiva. Där två band möts av helt olika karaktär. Jag talar om Tom Caruana som har satt ihop Wu-tang clan och Beatles i en otippat trevlig förpackning. Jag började naturligtvis genast dra mig till minnes en annan mycket uppmärksammad mash-up skiva med The Beatles från 2004: DJ Danger Mouse - The grey album, en skiva med låtarna från Jay-Z Black Album som klätts i ny dräkt med inslag från Beatles skiva White album. Det är båda två bra remix/mash-up album som på ett spännande sätt likställer Beatles med Hip-Hopen; det vita med det svarta.

Thomas Tvivlaren noterar hur "de stora fyras" inställning till vad som är rätt och fel vad gäller hur man lånar och remixar de kulturhistoriska arvet:

"värnandet av kreatörer och snacket om att dessa "måste få betaaalt" har nämligen ett prerekvisit. Det måste vara en "riktig" kreatör som är signad av ett "riktigt" bolag, med fördel ett som ingår i de storas kvartett."

Det är därför kanske inte helt konstigt att det är i just detta gränslandet man rör sig. I dagens samhälle kan vi inte tänka oss att samplandet, och remixandet skulle upphöra. Att börja tassa in på jättarna-beatles område sporrar en diskussion - en medveten olydnad som ifrågasätter "modernitetens ofruktbara uppdelning mellan kompositören och exekutören" som Rasmus Fleischer utvecklar längre.

Att stå bakom eller vid sidan om

2009-12-30T15:11:00.000-08:00

Jag har efter ett par veckors paus så smått börjat komma tillbaka till Piratpartiet och Ung pirat igen. Uppdelningen mellan dessa två organisationer som kom till ett år efter partiets födelse. Att organisationerna har sysslat med olika saker har alltid varit självklart. Lika självklart är också att vi står bakom varann. Vi har alltid stoltserat med detta som vårt starkaste vapen: en relation mellan moderparti och ungdomsförbund som skiljer sig ifrån de flesta andra. Men det finns också en helt annan gryende tendens; något jag har funderat ett tag på.

I våran skype-chatt läser jag idag inlägg om att det är viktigt att aktivera våra medlemmar, och att skapa en sammanhållning och gemenskap som man menar att Piratpartiet saknar till skillnad från Ung Pirat

Helt klart kan man inte underskatta värdet av att träffas och skapa god sammanhållning i det fysiska rummet. Något som kanske UP måhända har ägnat sig betydligt mer utav än PP. Men saknar PP sammanhållning och gemenskap? Jag är inte så säker på det. Snarare är det helt uppenbart att det man kan läsa ut är helt enkelt att de yngre människorna trivs med varann.

Vidare finns det många som menar att PP inte alls känns som att de representerar dem korrekt, och att det känns mer "främmande" att kontakta personer inom PP. Samtidigt som det på många håll gärna slås på stora trumman över hur bra UP är och att PP inte är något att hänga i julgranen. Sker en medveten alienering? Är det alltid ungdomsförbundets nyck inom politiken att distansera sig ifrån moderpartiet? Jag tror inte att det behöver vara så, eller att det gynnar oss. Tvärtom. Men det kommer nästan en instinktiv distansering som kanske inte är medvetet uppstår för att splittra något starkt band - men kanske något som i framtiden kan göra att vi glider isär mer och mer?

Piratpartiets värderingar och struktur.

2009-12-20T11:40:00.000-08:00

Nyligen började Piratpartiets styrelse ett arbete med att ta fram ett dokument med våra värderingar. Ett dokument som analyserats klokt av bl.a. Mab och Ulf Bjereld. Mab är precis som jag positiv till initiativet till detta, men också kritisk till delar av resultatet. Ulf Bjereld, stannar inte bara vid att vara kritisk, han ger skämskudden till PP. Han reagerar, precis som Mab på detta stycket:

Om man ska diskutera ett ämne, så är hårda mätdata bäst. Näst bäst är en person som har sakkunskap i ämnet. Vetande, kunnande och sakerfarenhet går före tyckande, och hårda mätdata går före vetande.

Jag reagerade också på just detta stycket. Vi måste förstå att mätdata alltid kommer med värderingar, och blir först intressanta därefter. Jag har länge tänkt på att det länge saknats ett kritiskt, och problematiserande perspektiv till kunskap i Piratpartiet. Mer om det sen förhoppningsvis.

En annan klok mening från Bjereld är den om PP:s blandande organisationsstruktur:

"Den blandade organisationsformen öppnar för svårhanterade interna strider när partiet väl etablerat sig på allvar som riksdagsparti - om nu så skulle bli fallet."

Våran blandade organisationsstruktur har hittills varit väldigt bra för oss. Men vi bör också inse att iom att vi växer så kommer vi behöva anpassa våran struktur. Jag hoppas se ganska stora förändringar, speciellt i hur vi arbetar i riksdagen (något som också börjats med), som bör implementeras i våra stadgar. Jag ser fram emot att se dessa förändringar växa fram under våren. Annars riskerar vi att möta väldigt svårhanterliga situationer till hösten.

Skrammelsolon

2009-11-05T02:40:00.000-08:00

(Ibland talas det mkt politik på det här bloggen. Nu är det slut med. Dags för gitarrsolon.)

Gitarrsolot har inom rock- och bluesmusiken alltid haft en särställning. I första hand tänker vi kanske på banbrytande artister som Jimi Hendrix och Jimmy Page på sin tid. Båda dessa hade en aura av två stycken olika arter av gitarrsolon, eller inställning till gitarrsolot. En mer konventionell och melodiös sida, och en mer icke-konventionell och mer oljudande sida.

I det här inlägget vill jag ta fasta på skrammlet. Oljudet, eller vad man nu vill kalla det. Ofta kännetecknat av ett , i samtiden menat, icke-konventionellt framförande; ett inte nödvändigtvis melodiöst klingande resultat. Samtidigt ofta sprunget ur ett behov av att bryta normer, söka sig utanför skalorna, och tillfredsställa en lust, sorg, ilska igenom ett ohämmat och improviserat uttryck i form av solot på sitt instrument.

Något annat som kännetecknar skrammelsolot är att gitarristens tekniska skicklighet får stå åt sidan tillförmån för att förmedla ett helt annat uttryck. Men det är också det gitarrister som strävar åt rätt håll som lyckas skapa ett bra skrammelsolo. Man kan se det såhär att det är inte brist på teknisk färdighet som gör att dessa fantastiska solon uppstår, utan en strävan att inte använda sin teknik för att lägga tillrätta sitt spelande. (Det är också viktigt att notera att min definition av solo är helt enkelt något som utger sig för att vara ett solo i musiken. Ett tillfälle när andra instrument, oftast utan att sluta spela, släpper fram ett av intrumenten i förgrunden)

De som i brist på teknik försöker sträva mot att spela ett konventionellt "häftigt gitarrsolo" över sin förmåga skapar oftast en helt annan sorts, närmast olyssningsbart skrammel.

Ursprunget till gitarrskrammelsolot kan med största sannolikhet sägas häröra ifrån rockmusikens moder, nämligen bluesen. Se här, och lyssna speciellt på skrammlet ifrån Son House ostämda gitarr, och hans kroppspråk som rör sig i takt med strängarnas vibrationer.

När den svarta bluesen och rocken, trädde in i den vita kulturen polerades ytan i musiken en aning, och födde artister som Elvis Presley. Men i musiken kvarstår en del skrammel, och det lite farliga och hämmningslösa i gitarrsolot. Även om dessa kan ses som snällt med dagens mått mätt (och en aning tillrättalagt), tycker jag vi tar en extra lyssning på Elvis Presley och hans band spela "Heartbreak hotel"

Härnäst, ett av mina favorit gitarrsolon igenom alla tider. Velvet Underground bröt ny mark på många sätt och i låten "Run Run Run" kan man hitta urtypen för ett riktigt väl genomfört skrammelsolo. Här finns alla ingredienser: improvisation, icke-melodiöst skrammel, rundgång, och få restriktioner till några skalor. Notera ändå det kontrasterande i att solot hela tiden reflekterar tillbaka och landar i ett konventionellt gitarrsolo i korta stunder.

För att snabbt hoppa vidare ett par årtionden. Under grunge-eran skrammlade det som aldrig förr. Ta en titt på det här helt fantastiska solot av Joey Santiago, utom denna värld, i Pixies låt "Vamos".

Tillslut. Inspirationen till hela inlägget kommer ifrån Bob hunds - Ska du hänga med? Nä!

Kom igen och visa dom nu Johnny, hur ett riktigt skrammelsolo går till.

Nya turer i kårens omorganisering

2009-10-26T18:14:00.000-07:00

Idag har jag varit på det troligtvis mest intensiva kårstyrelsemötet hittils.

Vi brukar ganska sällan vara oeniga i de många frågor vi beslutar om. Idag var ett undantag, men då istället av mycket goda skäl. Det är viktiga frågor, och drastiska förändringar som föreslås så därför anser jag det viktigt att också diskutera öppet.

Med anledning av de berömda kårobligatoriets fall står Uppsala studentkår, precis som alla andra kårer, inför behovet av en stor omorganisering. Då många fruktar ett stort medlemsras så ligger allt fokus på: Hur behåller vi våra medlemmar?

Uppsala studentkår finns för studenternas väl, hur ska man på bästa sätt göra allt för att visa tydligt för studenterna att vi verkligen står helhjärtat för detta?

Enligt uppgift finns det krav ifrån de många föreningar och råd ute på fakulteterna att om de kan få större inflytande igenom en förändring av kårens valsystem så kommer de att bli tillräckligt nöjda för att arbeta för att hjälpa oss behålla våra medlemmar. Det finns en bild av ett starkt överhängande hot att vi mycket enkelt kommer att tappa dessa medlemmar om vi inte är villiga att förändra. Och förändra snabbt.

Jag är skeptisk till att lägga mycket kraft och resurser på att förändra vårat valsystem. Och att förändra det på snabbt med till synes endast halvt genomtänkta förslag om att hitta någon slags gyllene medelväg mellan ett listvalsystem och ett personvalsystem baserat på att vi skapar ett större antal valkretsar. Jag tror inte att detta kommer att lyckas. Att vi skapar valkretsar kommer nödvändigtvis inte betyda att man naturligt känner större samhörighet med kåren, eller att den eventuella FUM platsen knuten till fakulteten kommer att vara något som gör att studenterna känner sig extra representerade och kommer vara den droppen i vågskålen som gör att man betalar den där kåravgiften.

Jag är orolig för att vi skyndar alldeles för snabbt och handlar ur desperation. Jag vet inte hur ofta jag har hört "besluta först, utred sen" som förslag i en fråga, men det är precis vad man vill göra nu. Man vill presentera ett förslag redan innan nästa år utan att ha utrett andra alternativ, endast baserat på rädslan att inte möta studenternas åsikt och på så vis förlora sina medlemmar. Självklart ska vi lyssna på vad studenterna vill, men enligt min åsikt har studenterna inte haft möjlighet att uttala sig om det här.

"Det krävs att vi faktiskt handlar nu" sades det under mötet. Och jag håller med, men vi måste tänka på hur vi prioriterar. Jag är positiv till att vi lägger mer kraft på att skapa sektioner, marknadsföring för att synligöra kåren, att engagera studenter och visa att Studentkåren faktiskt är viktigt och värd att vara med i, men inte att kohandla med ogenomtänkta förslag som trots det godaste av intentioner riskerar att slå helt fel.

Dagens eskapader

2009-10-20T14:49:00.000-07:00

Idag har varit en lång, men väldigt intressant och givande dag, som jag tänkte redogöra lite kort för här. Dagen började med ett möte i Stockholm med studieförbundet vuxenskolan. Där diskuterade vi samarbeten med oss i Ung Pirat. Efter en lite trevande inledning på mötet kom vi verkligen igång och kom med massor av idéer från båda håll.

Resultatet blev att vi ska göra en satsning på ett par studiecirklar som vi ska erbjuda för de lokalavdelningar i Ung Pirat som är intresserade av att hålla i dem. Studiecirklarna går under temat "Politikerskolan", samt "Föreningskunskap". Vi skall också konkretisera det vi kom att kalla för "Uppsala modellen", som ska vara ett exempel på hur vi kan lägga upp studier kring våra frågor.

Ser jättemycket fram emot ett fortsatt samarbete!

Dagen fortsatte med fika ute på pollacks hos datavetarna, med Piratstudenterna, arrangerat av våran nye socialt ansvarige Lukas Klingsbo. Vi satte i oss en massa kakor och diskuterade med studenterna om vad Piratstudenterna borde göra mer i kåren.

Som en avslutning på kvällen deltog vi på Uppsala Studentkårs fullmäktige. Som inleddes med att vi fick vänta en timme på att bli beslutsmässiga. Tyvärr en, allt sedan i våras, allt vanligare trend med vikande närvaro på fullmäktige mötena. Det tåls att funderas på fullmäktiges olika problem.

Mötet kom iaf igång tilslut, och kunde jobba bra och effektivt. På mötet valde vi iaf vår egen Piratstudent, Linnea Göransdotter till ny sekreterare. Stort grattis till henne! Linnea är väldigt duktig och det känns tryggt att lämna över min tidigare post till henne. En till Piratstudent, Gabriel Ledung blev vald till tidningsutskottet där han suttit tidigare och kommer säkerligen göra ett mycket bra jobb igen!

I morgon ser jag fram emot den första föreläsningen i Piratstudenternas föreläsningsserie "Upphovsrättens Utmaningar" med Rasmus Fleischer som förste föreläsare.

Ideologiska diskussioner och skiljelinjer i Piratpartiet

2009-10-17T07:53:00.000-07:00

Idag anordnar Piratpartiet och Piratstudenterna i Linköping "Parley", som är en helg med workshops och diskussioner kring Piratpartiets ideologi, och framtid inom kommun och riksdag.

Samtidigt har det nyligen också skapat ett "framtidskluster" inom piratpartiet som börjar behandla dessa frågor om Piratpartiets ideologi och framtida ställningstagande.

Flera har tidigare bloggat om Piratpartiets ideologi, bland annat även Sammy Nordström. Här lägger han ett fokus på "rätten till fredat privatliv och rättsäkerhet[...]" I ett annat blogginläg av Sammy dyker en intressant diskussion i kommentarerna upp om huruvida det går att ha en naturrättslig syn på kultur inom Piratpartiet. Jag insåg att Sammys inlägg skiljer sig en del ifrån t.ex. Mabs inlägg om Piratpartiets ideologi, beroende på vart man lägger tonvikten i våra frågor.

I ett annat inlägg av Mab konstateras att

"det finns en tanke någonstans om hur ett fungerande informationssamhälle bör se ut. Att det kräver en helt annan syn på immaterialrätt är vi till exempel helt överens om. Men än så länge så har ingen lyckats formulera tanken i ord på ett sådant sätt att vi alla känner igen oss. Är det ens möjligt att göra det?"

Detta stämmer bra. Men tanken slog mig plötsligt, att vi troligtvis inte är överrens om varför vi vill se en reformerad upphovsrätt/immaterialrätt.

Jag tror att det finns en skiljelinje i Piratpartiet där många anser att upphovsrätten måste reformeras utifrån ett integritetsperspektiv. Med internets framväxt har det, enligt den synen, skapats en plattform där den övervakning av all kommunikation som skulle krävas för att stävja fildelning på Internet hotar integriteten gör att upphovsrättens nuvarande form behöver förändras.

En annan syn på upphovsrätt som finns inom Piratpartiet, utgår istället ifrån att upphovsrätten måste reformeras utifrån ett informationspolitiskt perspektiv. Här läggs fokus på att upphovsrätten inte är en naturrätt och att den bör reformeras där efter utefter nyttan i att information finns lätt tillgänglig i överflöd. Hos Simon Rosenqvist kan man t.e.x läsa in en sådan inställning när han skriver:

"Fri informationsspridning säkerställer maximal distribution av information, vilket maximerar samhällsnytta, demokratiserar det offentliga rummet och jämnar ut ekonomiska klyftor"

Jag hoppas på fortsatta intressanta diskussioner som nu förs om våran ideologi, som förhoppningsvis kommer att ge goda resultat och bra bränsle till en fördjupning om vad som innebär att vara pirat.

Upphovsrättspartiet?

2009-10-05T02:25:00.000-07:00

Piratpartiet har länge försökt, skulle man kunna säga, hitta sin identitet. Nya tankar florerar ständigt kring Piratpartiets kärna, eller rent utav ideologi. För mig har Piratpartiet alltid i grunden handlat om hur överflödet av information och kulturella intryck förändrar upphovsrätten. Jag är själv musicerande men har ännu inte haft så mkt med upphovsrätten utifrån musiker-perspektivet att göra (jag kan för övrigt rekommendera kursen musikjuridik ur ett branchperspektiv - online för en inblick i ett sådant perspektiv)

Men alltifrån Piratpartiets begynnelse har det skett en vilja till förändring ifrån att ses som "fildelnings-partiet" till att ses som "integritets-partiet". Förändringen, kan man säga, har lyckats väldigt effektiv. Men baksidan är att vi sedan dess nästan slutat prata om upphovsrätt. Vi har slutat prata om vårat informationspolitiska perspektiv, utan istället om övervakning och integritet. Emma - opassande lanserar en stor sammanställning av integritetskränkande lagar, och många anser att vi nu bör satsa ännu mer krut på FRA-frågan när den blir aktuell, men det kanske är dags att ta tillbaka upphovsrättsfrågan på riktigt igen. Jag skriver kanske själv för sällan om upphovsrätt och om övervakning istället, men nu gäller det att börja vara konkreta och tydliga med våran syn på- och hur vi vill förändra- upphovsrätten.

Det går att måla upp ganska klara dikotomier kring vilken inställning man kan ha till upphovsrätt, och kanske stämmer det att man förr eller senare måste välja sida. Men när jag har pratat med personer som stödjer en naturrättslig syn på upphovsrätten, har vi ändå kommit överens om att vissa förändringar ändå skulle kunna göras. I förändringens process skapas hybrider. Det är inte helt svart och vitt, och jag tror att vi måste börja ta små steg emot en reformerad upphovsrätt, börja diskutera undantag där till en början vissa naturrättsliga drag står kvar medan andra faller bort.

Men för att komma dit måste vi bli bäst på upphovsrätt och vara de som tar upp debatten om upphovsrätt igen.

Fullmäktiges formalia-fetischism?

2009-10-01T01:35:00.000-07:00

I senaste ERGO som damp ner i brevinkastet för 2 minuter sedan, läser jag ledaren om kårfullmäktiges påstådda fetischism vid formalia. Bilden målas upp av ett fullmäktige som hellre grottar ner sig i detaljer än faktiskt tar effektiva, konkreta beslut för studenternas väl.

Tanken med mötesformalia är att de ska hjälpa, inte att det ska stjälpa ett möte. Där är vi alla överens. Att fullmäktige på något sätt skulle vara besatt av den är felaktigt. Situationen som tas upp i ERGO handlade om ett problem som behövde lösas. Vi hade brutit emot det regler (stadgar) som vi har satt upp, inte av sitt egenvärdes skull, men för att de fyller en funktion. I detta fallet var regeln att endast en fullmäktigeledamot kan bli vald till ordförande, respektive vice ordförande för fullmäktige. När ett problem uppstår behöver det lösas, och tolkas. Det är naturligtvis beklagligt att det blev ett problem, vilket helt klart drog tid ifrån det konstruktiva i mötet.

Men frågan är om det inte skulle bli ännu mindre konstruktivt om vi struntade i dem. Frågan är om det inte snarare är andra saker som hindrar mötet? Det går inte att välja vilka regler man ska hålla på, att vissa är mindre viktiga än andra. Anser mötet att debatten spårar ur, finns regler för det också, och förhoppningsvis en korrekt vald mötesordförande som vars enda uppgift är att se till att mötet flyter på bra.

Sedan håller jag naturligtvis med om problemet att fullmäktiges roll urholkas när närvaron är dålig. Kanske behöver man se över fullmäktiges roll också? Vad ska fullmäktige ta upp för frågor, om det visar sig att det som händer där inte är av vikt för någon? Kanske är det snarare det som bör diskuteras än att fullmäktiges påstådda formaliafetischism som roten till alla dess problem.

Dagens man

2009-09-28T06:25:00.000-07:00

Har ni hört? Carolina Gynning leder det nya programmet 'Dagens Man' som går ut på att en panel med tjejer skall bedöma killar inför kamerorna. Jag såg reklam-snutten alldeles precis. Härligt, ett program som skall spela på bilden av män som lite töntiga, taffliga, dåliga i sängen och inget att ha om det inte ser ut som något ur en Dress-man reklam. Man kan fråga sig om vad som hade hänt om rollerna var omvända. Att tycka att programmet är löjligt och ytligt är en sak, men för mig snuddar det här vid att vara snarast obekvämt i sitt innehåll.

Objektifieringen av män har kanske inte traditionellt varit det mest omtalade ämnet. Hur ska dagens unga män relatera till den här bilden av "den perfekta mannen", med skäggstubb och superhjältehaka, som uppenbarligen gillar att bli bedömd och beundrad av just kvinnor.

Nä det här är riktigt taffligt om något. Är det meningen att man dansa efter den här pipan? Tydligen. Kom igen gubbar, för alla som inte dansar är våldtäktsmän.

Spotify: Som att sopa dammet under mattan

2009-09-21T00:54:00.000-07:00

Rasmus Fleischer reflekterar över hur Spotify har kommit att dominera debatten om nätet och kulturens framtid. Han menar att det kan vara osunt att "lägga alla ägg i en korg, som många nu gör när de förutsätter att ett enda företag ska visa vägen till framtidens musikekonomi"

Jag har tidigare skrivit om hur t.ex. Spotify kan vara väldigt begränsande, även om Fleischer har en poäng i att total tillgång inte är tillräckligt. Min egen viktigaste musikkälla är nog troligtvis mina vänner som gladeligen överöser mig med bra förslag på ny musik.

I det enorma bruset av kultur som sköljer över oss på nätet behöver vi mer än någonsin möjligheter att navigera oss fram. Men inte igenom att begränsa oss, utan igenom att diversera och tillslut samla vidden av alla intryck. Last.fm med dess rekommendations-tjänst har länge varit mig kärt just pga av den anledningen, eller varje gång de ramlar in en rekommendation ifrån Jamendo.com.

Vill man se en lösning på upphovsrättsproblematiken går det inte att förlita sig på att alla ska använda spotify. Det är som att sopa dammet under mattan. Vi behöver förändra upphovsrätten så att det är okej att dela med sig av sina intryck och upplevelser, samtidigt som vi, som Fleischer uttrycker det, skapar fler rum för den fysiska musikupplevelsen.

Delande ekonomier

2009-08-17T08:58:00.000-07:00

Framtiden för piratebay efter den väntade försäljningen har varit, och är fortfarande, oviss. Nu börjar förhandlingar med STIM om att lösa upphovsrätten till det material som finns på siten. Att det kommer bli svårt är uppenbart, snarast omöjligt kanske det finns grund att hävda. Varför det då?

Jo, för att Piratebay är bara sin community. Det är användarna av piratebay som är piratebay. Titeln på det här inlägget är en stapplande översättning av uttrycket "sharing economies" (eller gift economies) som är en ekonomi i vilken man delar med sig fritt inom en gemenskap (community) av i flesta fall kunskap och information. Den delande ekonomin styrs ofta av komplexa sociala regler, och motivationen för de som deltar i den är inte att tjäna pengar. I det fallet talar man om kommersiella ekonomier. Lawrence Lessig menar att dessa två kan existera bredvid varandra men gränsen är väldigt tydlig.

Wikipedia är en typisk delande ekonomi där användarna av tjänsten också är de som bygger den, och skapar en gigantisk databas av kunskap endast utifrån det målet, inte för att tjäna pengar på det arbete som faktiskt görs. Lessig skriver:

"We can all understand people in the commercial economy who hate what they do but do it anyway (he's just doing it for the money). That dynamic is very difficult to imagine in the sharing economy. In the sharing economy, people are in it for the thing they're doing, either because they like the doing, or because they like doing such things"

Piratebays databas byggs av användarna av Piratebay, samtidigt som det likt wikipedia också redigeras av användarna själva. I den sociala gemenskapen som bygger på att man delar med sig för att kunna få av andra kan inte pengar introduceras som motivation för att dela med sig. Företaget GGF som ska köpa Piratebay har för avsikt att bryta den här balansen. Användarna av piratebay skall motiveras att använda sidan igenom att få betalt (eller betala) för att delta i communityn, samt att materialet skall godkännas, inte av användarna, utan igenom det rättigheter som lösts.

Jag har förresten svårt för Piratebay av den anledningen att de inte använder potentialen av communityn nog. De material som läggs upp redigeras bara till viss del, och det är svårt att veta vad man får. Andra sidor har lyckats bättre eftersom de har introducerat ett tänk kring att om communityn samarbetar, kring vissa sociala regler, så blir resultatet bättre.

Nu kommer istället användarna av piratebay så sakteliga spridas ut till andra delar av internet och sugas upp i en annan gemenskap. Och det kanske var lika bra det?

Jag och Sven Nylander

2009-08-01T14:42:00.000-07:00

Sven Nylander, han var alltid ganska bra på det han gjorde. Men aldrig bäst. Han löpte in på fjärde plats på bra tider, men fick inte sålla sig till de stora som tagit en stor mästerskapsmedalj. Jag har aldrig haft den tävlingsinstinkten. För mig har det aldrig varit så viktigt att vinna i tävlingar, spel, sporter - you name it. Medan min äldre bror slog av sin hockeyklubba på mitten så träflisorna flög efter en skitmatch ute på den isiga grusuppfarten gick jag in lite förstrött och undrade om inte det gick nåt bra på tv.

Helt ärligt, så vet jag inte om det är något positivt eller negativt. Jag är själv dock ganska stolt över att jag är oerhört svårprovocerad, och kan ganska bra sätta mig in i hur andra människor tänker. Medlare är mitt andranamn. Sällan är jag sist, men inte heller först, och harvandet i mitten är inte alltid de roligaste som finns. Hade jag sprungit 400 meter häck hade jag inte tagit i så hårt att jag antingen vann eller bröt benet och kom sist. Jag hade kommit fyra.

Låt oss dansa till den fria musiken

2009-07-17T06:26:00.000-07:00

När Alexander Bard menar att amatör-kulturen producerar ett aningslöst svammel, har han inte insett att det är ett rent Sai-k-delic Party musik-extravaganza där ute. Låt den fria musiken existera bredvid allt annat. Till och med det eviga remixandet.

Access är nyckeln, även för SJ

2009-07-12T07:06:00.000-07:00

Jag tänkte först blogga ingående om hur Carina Nybergs inlägg på DN.se tangerar gamla rekord i svammel om upphovsrätt och fildelning i något slags försök till analys. Enligt Carinas slutsats verkar alla Piratebay användare vara ute efter att sno de som har mest materiellt och ekonomiskt värde enligt någon Jönssonligan-tjuv logik då hon skriver att:

De mest åtråvärda litterära verken på Pirate Bay är ljudböckerna – förhållandevis dyra i handeln, och därmed extra lockande för Pirate Bay:s användare.

Jag vill hellre fokusera på det som verkligen betyder något för dagens Internet användare, eller "the Youtube generation", nämligen access. "Access is the mantra of the Youtube-generation. Not necessarily free access. Access", menar Lawrence Lessig i boken Remix som jag börjat hylla på senare dar. Han menar också att det är ofta så att free access pays. Jag är inte direkta intresserad av ljudböcker förvisso, men att tillhandahålla smidiga och bra tjänster med breda utbud kommer de flesta överge piratebay som faktiskt inte är en bra tjänst. Både igenom t.ex. reklam-finansiering, betalning för tjänster och traditionell exemplarförsäljning.

Ärligt talat, de flesta öppna och användargenererade bibliotek på internet är ostrukturerade, har bristfälligt utbud och kommer inte med bra och smarta rekommendationer på material som borde intressera mig. Piratebay är en av dem. De är urusla på ljudböcker. Här finns stora möjligheter att skapa intäkter brevid "gratis".

Men som titeln skvallrar så tänkte jag blanda in SJ i det här, även fast jag delvis gled bort ifrån det ändamålet. Hursomhelst så slog det mig att trots allt (iofs rättmätigt gnäll) på SJs tjänster så finns det stora möjligheter till att hålla en bra position på en marknad som nu avregleras. Trots att endast ett bolag nu har börjat utmana SJ på riktigt och endast på sträckan Stockholm - Malmö med just bra priser. I artikeln från SVT så pekas SJs fördelar ut med sådana bekvämligheter som just tillgång till internet.

Men det är långt ifrån bra access. Endast på vissa tåg finns Internet-tillgång. Åker man andra-klass kostar det 99kr för hela resan. Jag betalade detta en gång trots att det sved i plånboken. Tänk om SJ började konkurrera på riktigt med billig, eller varför inte gratis, tillgång till Internet. Hade jag kunnat betala, säg 20kr, på alla resor med SJ för internet access hade jag slagit till. Tänk om SJ twittrade ut bra saker att veta till resenärerna. Eller kanske inte sänkte ersättningen på resegarantin som man nu tänker göra, och samtidigt jobbade ännu mer på att säkra att resegarantin faktiskt hålls (själv kom jag 1 timme och 10 minuter sent på min senaste resa till Mora).

Bättre tillgänglighet är inte bara något som media-industrin bör ta åt sig av, utan även SJ.

Vad är egentligen rimligt?

2009-07-07T06:12:00.000-07:00

STIM kräver ersättning för arbetsplatsmusik, lyder rubriker i den artikel som går att läsa från och med igår. Flera har redan påpekat det absurda resonemanget och den bristande logiken i det här. Var gränserna går verkar otydligt. Trots att man säger att i princip alla medelstora - stora företag där de anställda har en dator (som i sig möjliggör musiklyssnande) skall betala, menar man ändå att "Vi kan självklart inte tvinga någon att betala om de säger att de inte lyssnar på musik".

Argumentet bakom detta är som alltid att se till att "våra uppdragsgivare, musikskaparna, får betalt". Det låter väl fint?

Jag ställer mig dock frågande var alla de här pengarna försvinner någonstans. I vilket led? Kommer jag bli mer benägen att betala för musik om jag inte får höra den på arbetsplatsen? Förlorar artisterna på något sätt pengar för att radion står igång i bakgrunden och pumpar ut musik som radiostationerna betalar in pengar till STIM för? Jag tror man måste fråga sig precis som Lawrence Lessig gör i boken "Remix" (som jag har nyligen satt mina bokslukar-tänder i) där han menar att vi behöver ta ett steg tillbaka och se om de regler vi skapar är meningslösa och ha en ödmjuk inställning till att vi kanske inte behöver reglera allt.

Lessig tar exemplet med Stephanie Lenz som blev stämd av Universal för att hon filmade sin sons danssteg till en Prince-låt och la upp på Youtube. Hur kan någon tycka att det är rimligt?

Hur kan någon tycka att det är rimligt att alla företag ska betala 40.000kr till STIM för att deras anställda kanske tar del av musik på arbetstid?

Digital Britain

2009-06-16T03:50:00.000-07:00

Idag släpper Communications minister Stephen Carter en rapport innehåller "plans for the internet, radio, television, local media and broadband for the forseeable future". Återstår att se vad innehållet kommer betyda exakt, men det är väldigt intressant att se Gordon Brown fälla uttalanden som:

Whether it is to work online, study, learn new skills, pay bills or simply stay in touch with friends and family, a fast internet connection is now seen by most of the public as an essential service, as indispensable as electricity, gas and water.

Redan har dock kritiska röster höjts då mycket i innehållet inte sägs ha ordentlig planer för finansiering. Detta skulle då betyda att det kan dröja väldigt länge innan höghastighets-internet är tillgängligt för alla. Trots alla fina ord finns det också andra problem med rapporten. Det förväntas att nya krafttag kommer att tas emot fildelare och nu förväntas "legislation to force internet service providers (ISPs) to help prosecute people illegally copying and sharing music and films over the internet"

Många ISPs motsäger sig dock att behöva agera polis på internet, och menar att det är upphovsrättsinnehavarnas ansvar.

Det är också föreslaget att en ny form av 'Rights Agency' skall upprättas som skall jobba för att stävja online-piracy. Specifikt hur detta skulle ge sig uttryck är ännu oklart. Men här verkar det som att fildelare minsann inte ska ha en fullgod, höghastighets internet utan istället kan:

"Persistent illigal fileshares risk having their internet connections speeds slowed down"

Man vill uppenbarligen istället använda sig av dessa och liknande metoder nu när HADOPI lagen underkändes, och avstängning ifrån internet verkar aningen längre bort ifrån att förverkligas som en accepterad metod för att stävja fildelare. Fast vissa menar att samma system kommer att dyka upp till sist, fast iaf med en domstolsprövning först.

Irriterande observationer

2009-06-13T04:05:00.000-07:00

Ok, that's it. Skivan 'Blood Sugar Sex Magik" av Red Hot Chili Peppers finns inte på Spotify. Typiskt irriterande begränsningar av ett medium som hade möjlighet att göra något verkligt revolutionerande. Det var droppen, nu är jag sur. Tråkigt går utvecklingen emot att man inför territoriella begränsningar, t.ex. att vissa skivor bara kan lyssnas på i USA och inte i Sverige t.ex. och fler och fler artister plockas bort ifrån utbudet pga av skivjättarnas oförmåga att tyda helt gigantiskt enorma tecken i tiden.

Den uppmärksamma såg att jag länkade till sidan Last.fm. En jättebra sida, som istället för de tidigare valet att betala för extra features med en subscription har infört en landsavgränsad avgift (dvs. den gäller inte i UK, USA och Tyskland) för tjänsten och begränsar ändå så att man bara kan lyssna på en låt tre gånger.

En av mina nya favorit komiker är Stephen Colbert, vars serie Colbert Report låg fritt tillgängligt i hela streamade avsnitt på colbertnation.com. Tills landsbegränsningar infördes även här, till mitt och mångas stora förtret. Skälet till att inte längre streama avsnitten för alla: "the nature of international licensing makes that extremely complicated"

För mig är det alltihopa en stor besvikelse. Alla försök, som i början ser lovande ut, att erbjuda vettiga produkter och tjänster att ta del av kultur på internet, hämmas av upphovsrättslobbyns kontrollbehov. Är det så svårt att släppa kontrollen? För det handlar om kontroll. Viljan finns att göra om Internet till ett kabel-tv nät. Och kontrollera exakt vad och hur man tar del av all kunskap och kultur. Resultatet?

Jag tittar inte på Colbert Report längre, har tappat intresset för last.fm, börjar lessna ur på Spotify och undrar hur länge detta ska behöva pågå?

Dags att sätta piratfrågorna på dagordningen

2009-06-10T17:51:00.000-07:00

Det börjar så sakteliga sjunka in. Piratpartiet har mandat i EU-parlamentet. Man riktigt känner hur temperaturen nu stiger och allvaret gör sig påminnt. Det kommer vara ett hårt arbete framöver, när vi ska sätta våra frågor på dagordningen. Som en liten bonus precis innan vi börjar så har den franska fildelningslagen, kallad HADOPI, ogiltigförklaras av det franska lagrådet. En viktig signal om orimligheten i sådana här fullkomligt urspårade förslag. För slaget är inte över ännu, och friheten på Internet kommer fortsätta hotas på Eu-nivå. Det kommer också att fortsätta trummas in budskap om att upphovsrätten måste skyddas till varje pris här i Sverige, närmare bestämt i Almedalen, där jag själv åker ner med 12 andra ifrån Ung Pirat för att även där lyfta upp våra frågor och vårat perspektiv. Allt arbete nu framöver kommer vara ett oerhört viktigt jobb, och det kommer handla mycket om upphovsrätt och internet, men jag vill också att vi är uppmärksamma när medborgeliga rättigheter hotas på annat håll.

Jag anser att vi måste vara ännu tydligare emot ett allt mer övervakningsvänligt Europa, innan den brittiska modellen har exporterats till fullo. Detta kommer inte bara handla om datalagringsdirektivet utan också t.ex. om utökade befogenheter för att upprätta dna-register över misstänkta brottslingar. (som i Storbritannien även omfattar oskyldiga människor, just in case) Listan på det som redan införts i Sverige (listan är gammal, men det mesta utom datalagringen har införts) kan göras lång, och det är bekymrande när det allt som oftast motiveras med potentiell terrorism. Brittiska Home Office förklarar, i en rapport för ett par år sedan, att deras övervaknings kameror inte har blivit utplacerade för effektiv terrorist- eller brottsbekämpning, utan har kommit att få en rad olika användningsområden, från att övervaka att folk betalar parkeringsavgiften till att stävla så kallad "low-level disorder" (fylla, skadegörelse osv.) Även fast allt möjligt, även starkare upphovsrätt, nu motiveras med motiven att förhindra terrorism, så kommer inte det vara det huvudsakliga området, utan det kommer att påverka alla människor i vardagen.

Riskbedömning

2009-06-10T00:20:00.000-07:00

Jacob dexe skriver klokt om några konkreta exempel hur en allt för utbredd övervakning kommer att påverka alla. De finns dock en del att tillägga. För mig är de en av de viktigaste aspekterna varför utbredd övervakning hotar allas våra demokratiska rättigheter.

Utökad övervakning kommer alltid att innebära mer riskbedömning. Mer riskbedömning betyder också att behovet att kategorisera människor i grupper utefter den potentiella risk den utgör. David Lyon är en av de mest läsvärda forskarna på området, och lyfter ofta fram hur omfattande övervakning blir mer och mer socialt diskriminerande och tillika kategoriserande. Storbritannien har länge legat i framkant för en sådan utveckling. I Storbritannien har t.ex. begreppet anti-social behaviour fastställts redan 1998 i Crime & Disorder Act som Tony Blair's Labour-regering drev igenom. Dessa innebär ökade befogenheter, bland annat med mer övervakning naturligtvis, för polisen att ingripa emot avvikande beteende som anses kunna leda till brott. Alltså inte nödvändigtvis brott i sig, utan bedömning av riskmoment utifrån den ganska kritiserade 'Broken Windows' teorin. Att övervakningskameror kan ha påverkan på brottsstatistiken är självklar, men undersökningar i gjorda i Storbrittanien visar att resultaten är tvetydiga.

Historiskt sätt så har vi först sett att den privata sektorn först introducerat kameraövervakning för att bevaka egna intressen, och sedan har samma teknologi överförts till att användas för att övervaka allmänna platser. Först och främst för att stävja icke önskvärt beteende, men på samma sätt överförs nu också tekniken igenom hur privata företag profilerar potentiella kunder enligt vissa karaktärsdrag, till att utveckla system som kan utifrån riskprofilering finna potentiella hot innan de uppstår. Sammantaget så skapar detta en situation där alla kan anses vara skyldiga tills de att riskprofilen har avfärdat en som ett potentiellt hot.

Diskussionen om övervakning behöver dock lyftas ifrån att handla om att måla upp 1984 scenarion, och istället visa på hur övervakning påverkar alla människor nu. Lyon pekar också på, i sin bok om efterspelet till 9/11, att det är viktigt att våran inställning till övervakning är “neither paranoid nor complacent”. Men det finns hopp. Vi behöver föra fram att de inte hjälper att bara luta sig tillbaka på nya tekniska lösningar, och rusa framåt hejdlöst så som skett i Storbritannien utan att ta ett steg tillbaka och tänka på konsekvenserna.

Pirater, valanalys och käbbel

2009-06-08T12:18:00.001-07:00

Först av allt är naturligtvis Piratpartiets framgång oerhört glädjande. I Uppsala har vi verkligen kämpat och det är väldigt härligt att se många engagera sig helhjärtat för det här under de senaste veckorna. Nu gäller det att ta tag i det här engagemanget och börja arbetet på Eu-nivå och ta vara på de här förtroendet. Samtidigt som vi måste hålla huvudet kallt.

Varför gick det så bra för Piraterna i valet då?
Tydligt är att vi når ut med våra frågor, och vi dominerar hos de unga väljarna. Vi har dubbelt så många väljare i åldrarna 18-30 än Moderaterna. Vi är framtidens parti. Men, jag trodde inte jag skulle säga det, Marit Paulsen gör en klockrena analys av valet, i Aktuellt och i andra sammanhang. Hon menar att det är sakfrågorna som viktigt, vilket valresultatet visar i och med att Miljöpartiet och Piratpartiet samt Folkpartiet går framåt. Samtidigt menar Marit att det är inte konstruktivt att käbbla med varann. S. och M eller kanske framförallt V är kanske inte så tydliga med vad de exakt vill och inte insett allvaret. Speciellt i Eu-valet är det viktigt att vara tydlig, då man är lite öppnare och mindre traditionalistisk i sitt röstande, men jag tror att det kommer att göra avtryck i riksdagsvalet, och en utveckling vi rör oss mer och mer emot.

Att förvalta ett förtroende

2009-05-27T13:51:00.000-07:00

Kommer precis tillbaka ifrån det som skulle ha varit det sista kårfullmäktigesammanträdet för verksamhetsåret 08/09. Istället för att ha ett möte satt vi alla i lång väntan på att bli beslutsmässiga med mer än hälften av ledamöterna närvarande. Detta skedde inte och istället kunde mötet aldrig öppnas. Tyvärr har dock närvaron endast varit marginellt bättre tidigare möten under året.

Om det är meningen att studenterna ska se studentkåren som seriös så är det en skyldighet som valda representanter att förvalta det förtroende som tilldelats. Framför allt under nästa verksamhetsår kommer detta vara extra viktigt. Det finns naturligtvis utrymme att inte närvara vid mötena, men det är också därför som vi väljer in lika många suppleanter för att ha gott om ersättare. Det glädjer mig att mitt eget parti, Piratstudenterna har haft ca 80% närvaro, och jag hoppas och tror att vi kan upprätthålla detta även med vårat utökade mandat under nästa verksamhetsår då vi har fått många nya engagerade som har visat intresse att deltaga på mötena.

Men det gäller naturligtvis oss alla att hålla uppe en rimlig nivå om vi är seriösa när vi talar om att studentinflytandet är det viktigaste som finns. Funkar inte detta så behöver vi kanske se över systemet med hur vi väljer studenternas representanter.

Varför Pirater vid Universiteten?

2009-05-14T04:00:00.000-07:00

Flera gånger har Piratstudenternas existens ifrågasatts vid Universiteten. Varför behöver vi ett parti som pratar om friheter på Internet, och tillgång till kunskap när kårobligatoriet faller och kåren behöver fokusera på att ställa om sin organisation?

Jag tror att vårat perspektiv och kunskap behövs, och det blev för mig väldigt tydligt när vi kunde uppmärksamma hur Universiteten har stängt av studenters internetuppkoppling, och få ett genomslag för det orimliga i denna hanteringen.

Jag vill inte behöva höra fler lärare som är oroliga för att sprida kunskap till eleverna på grund av att de på sista tiden har fått fler och fler återkommande besök ifrån organisationer kontrollerar att upphovsrätten efterföljs strikt. Det är beklämmande när jag hör lärare som har fantastiska idéer och metoder för att på bra sätt förmedla kunskap, lägger dessa åt sidan av rädsla.

Jag ser stora fördelar och möjligheter med en så stor tillgänglighet, och enkel åtkomst till kunskap för studenterna som möjligt.

Även fast vi har ett visst fokus på frågor som vi och många studenter tycker är viktiga, kommer vi naturligtvis också att delta fullt ut som engagerade studenter för studenternas väl i det stora arbete som väntar under hösten. Vi behöver en kår som faktiskt engagerar studenterna, och jag är övertygad om att det går att göra! Något som jag själv brinner för och tror att Piratstudenterna kan vara med att bidra till. Jag vet också att vi och den koalition som bildades kommer att ge sig in i detta arbete med god kompetens och högt engagemang.

Engagerande tider!

2009-05-13T09:26:00.000-07:00

Efter några intensiva och roliga dagar, ständigt på fötterna, ansåg jag mig faktiskt ha tid över för att skriva ett blogginlägg. I Karlstad var jag på Sveriges förenade studentkårers (SFS) fullmäktige och hade jättetrevligt med människor från min egen, och andras kårer. Knöt bra kontakter, lärde mig en hel del, och vädrade framtidstro för studentkårerna. Väl där passade vi på att träffa de lokala piraterna, och hängde på studentpuben bunkern.

I Uppsala har Piratpartiets mycket snygga valstuga kommit på sin plats (de andra partiernas stugor ligger verkligen i lä) och där har jag spenderat en massa tid med att prata med folk och argumentera. Fick även ställa upp på en trevlig intervju på initiativ av några gymnasieelever som mot slutet av intervjun fick oss att demonstrera för våra äldre väljare hur fildelning går till med hjälp av de mycket pedagogiska hjälpmedlena ett filpaket och en mugg. Vid valstugan sjuder det av liv och rörelse och jag kommer försöka vara där så mycket jag kan.

Mitt humör är på topp, och jag ser fram emot ett spännande Eu-val och en lika spännande höst med studentkåren.

Kårvalet 2009

2009-04-21T22:52:00.000-07:00

Igår höll jag till på V-dala nation när resultatet i årets kårval vid Uppsala Universitet presenterades. Till min stora glädje gick Piratstudenterna framåt med hela 4 mandat till 9 mandat, sammanlagt 723 röster. En riktig Pirat-skräll. Jag kunde verkligen inte hålla tillbaka min glädje, utan gick runt med ett konstant leende med mungiporna upp till öronen i flera timmar och visste inte riktigt vad jag gjorde. Stort tack till alla som röstat, och till alla gratulationer. (Ergo rapporterar också ifrån valvakan)

Resultatet är som följer:

Uppsala Universitets Studenter (UUS) 10 (0)
Piratstudenterna (PS) 9 (+4)
Gröna Studenter (GS) 6 (0)
S-Studenter (S) 6 (-2)
Borgerliga Studenter (BS) 5 (-1)
Vänsterns Studentförfund 5 (-1)
Rädda Carolina 0

Piratglädje när resultatet presenteras Foto: Klas-Herman Lundgren

Den svenska framgångssagan

2009-04-02T05:37:00.000-07:00

När man hör företrädare för musikbranchen, tala verkar de ofta som att det går käpprätt utför för våra svenska artister. Men är det verkligen så? Jag tror inte att alla har förstått vilken särpräglad och otroligt bra position Svensk musikexport har på den internationella musikmarknaden.

När vi för första gången fick en svensk artist som etta i Usa var det 'Hooked on a feeling' med Björn Skifs på 70 - talet (heja dalarna), efter detta följde sedan en glansperiod med ABBA. Sedan dröjde det 10 år tills Roxette och Europe hade stora hits utomlands och därefter även Ace of base som har det svenska rekordet i sålda debutalbum, hela 25 miljoner st. Trenden har hela tiden sett ut så att vi har etablerat fler och fler artister utomlands, och under 90talet slängde vi ut hits varje år!

Idag har Svenska låtskrivare stort anseende utomlands. De skriver hits åt stora artister dagligen. De finns inga motsvarande länder i Sveriges modesta storlek som uppvisar en sådan här framgångssaga. Egentligen kan man säga att förutom England är de inga länder som tävlar med Sverige i europa. Artister i Sverige har en etablerad, respektabel och seriös ställning i musikbrancken.

Jag läser en distanskurs online i vilken musikbranchkännaren Claes Olson konstaterar det ovan nämnda men också att idag kan även mindre, smalare band få en internationell publik. För 20 år sen, och sålde 500 i sverige, bara att lägga ner. Skivor som idag säljer lika mycket kan sälja 5000 ex i utlandet!

Musik blir mer och mer gränslöst igenom de aktiviteter på som nu accelererar på Internet. Här kan sverige också ha en stark framflyttad position och jag tror det är viktigt att vi vårdar den positionen och ser till att inte hämma kulturarbetet igenom att jaga de nya kulturkonsumenterna med blåslampa. Att säga att svensk musikbranch blöder, som representanter för skivbolagen gärna vill uttrycka går helt emot det vi har ser i verkligheten. Sverige har en exceptionell position på musikmarknaden, och har fortfarande det med 10 år av fildelning. Tar vi vara på möjligheterna nu så kan vi också utveckla den ännu starkare.

IPRED och skrämselpropaganda

2009-04-01T07:09:00.000-07:00

I dag har IPRED-lagen, som den kallas, trätt i kraft. Upphovsrättsbeivrarna hängde som väntat på låset och skickade in den första stämningen redan i eftermiddag. Många jag känner ställer mig nu frågan, är det dags att börja oroa sig?

Man kan väl säga att de som nu händer är att lobbyn försöker få ut en så effektiv skrämselpropaganda som möjligt. Innan lagen gick igenom pratade man om att det inte skulle drabba de som ägnar sig åt småskalig fildelning, vilket naturligtvis inte kommer bli fallet. Det är du och jag som de vill ska sluta fildela.

Det är dock läge att oroa sig för att när man inser att den här lagstiftningen inte kommer att förändra någonting så får man in foten för ännu strängare lagstiftning. Lagstifningen har helt hamnat ur balans och tappar all verklighetsförankring i den värld vi lever i dag.

De är lika korkade som kyrkan och adeln på 1600-talet reflekterar en vän till mig. De som roade sig med att skaffa sig och behålla kontroll över allt, bland annat kultur. Man behöver inte gå så långt tillbaka för att se att samma debatt upprepar sig igen, och hur absurda samma resonemang ter sig idag. Men musik tillhör ingen avslutar han. Kanske stämmer det idag, iaf de ettor och nollor av musik som sprids på Internet idag. Det går inte, som Rasmus Fleischer, konstaterar i boken "6 miljoner sätt att jaga en älg på" att banka in i hel generation att fildelning är lika med exemplarframställning.

Om de istället drog upp huvudet en stund ur sanden och tittade sig omkring, skulle de se allt de fantastiska som idag händer på Internet, istället för att jaga efter de personer som nu har blivit aktiva och skapande kulturkonsumenter!

Nu ska jag titta på Debatt på tv4 om IPRED-lagen med några av mina piratvänner i publiken!

Ung Pirats förbundskongress

2009-03-29T14:50:00.000-07:00

I helgen har jag befunnit mig i ett slags vakuum där tre fantastiska dagar har flutit samman till en intensiv och högst minnesvärd upplevelse. Under denna, tredje i ordningen, förbundskongress för Ung pirat gjorde jag mitt första deltagande. Det har varit jätteroligt att träffa så många härliga människor, en del på kärt återseende och ganska många för första gången.

Vi har under helgen tagit en massa bra och kloka beslut. Ett av dessa var att välja ny förbundsstyrelse för året, i vilken jag själv fick förtroendet i att ingå i. Det känns riktigt bra att ta en plats med alla dessa mycket kompetenta och bra människor. (listan lånad av Mab)

Förbundsordförande:

Stefan Flod (omval)

Förbundssekreterare:

Tobias Björkgren (nyval)

Ledamöter:
Amelia Andersdotter (omval)
Sofia Dahlgren (omval)
Malin Littorin-Ferm (omval)
Gustav Nipe (omval)
Simon Rosenqvist (omval)

Suppleanter (i ordning):

Nils Agnesson (omval)
Jonatan Kindh (nyval)
Sandra Grosse (nyval)
Emil Paulsrud (nyval)
Peter Elmered (nyval)

Politisk Spagetti-Western

2009-03-04T10:41:00.001-08:00

Jag har ännu inte berört något direkt rörande politik och tänkte därför råda bot på saken.

Jag har funderat länge kring utvecklingen av de nu rådande politiska systemet i Sverige. Överallt kan man se hur partier rör sig mer och mer emot mitten tills där nu börjar bli väldigt trångt. Man måste återuppfinna sig själv för att synas igenom den här röran med partier som i mångt och mycket tycker samma saker igenom att göra något fiffigt som att byta namn. Moderaterna t.ex. innan valet 2006 efter New Labours modell och blev Nya Moderaterna, och sambandet de imellan blir ännu tydligare om man tänker på att Modereraterna ville lansera sig själva som det 'nya arbetarpartiet'. I Storbrittanien gick New Labour till val på en i stort liknande politik som Thatcher och Major förde, vilket tvingade Conservatives att i mångt och mycket driva Labour politik. Förvirringen är total.

Men nu börjar klarna en ny era. Mattias Bjärnemalm skriver klokt om framtidens politik, och hur fokuspartierna, som Piratpartiet, kommer att bli allt mer vanligare när vi blir allt mindre benägna att köpa de helhetskoncept som riksdagspartierna erbjuder.

Jag gillar att göra populärkultur referenser när så ofta jag kan, och kommer passa på här och nu.
Situationen vi ser nu liknar på många sett den som målas upp i A fistful of Dollars. I en stad itusliten och plågad av två rivaliserande familjer kommer en främling inridande och ställer sig i mitten. Han ser en de båda familjernas agerande, förblindade av sin övertygelse att andra sidan är ondskan själv. När dammet har lagt sig i den episka slutscenen, till tonerna av Ennio Morricones nervkittlande trumpetkomposition, står den nye främlingen kvar, på grund av att han tänker annorlunda, agerar annorlunda och struntar i att välja sida utan att fokusera på de som han anser viktigt.

Exotiserande 80-tal.

2009-02-24T13:41:00.000-08:00

Ibland kommer saker till en som bara inte vill försvinna ur huvudet. Jag är mycket fascinerad av musik, och lyssnar på allt som korsar min väg. Bland min musik kan man hitta allt i mellan himmel och jord, där har även smugit sig in en del musik som man kanske skulle skämmas för om man nu brydde sig om att göra det. Många skäms-låtar kommer i från en tid bara snäppet innan min egen; 80 talet. Mycket av de fascinationer och trender som gått igenom musiken har jag dock ännu inte blivit klok på.

Jag sätter igång Paul Simons hitskiva Graceland ifrån 1986, och myser, helt utan att skämmas, till låten "Diamonds on the soles of her shoes" (You can call me Al, är den stora hiten på skivan, och synthriffet etsade sig fast i våra hjärnor förevigt och kommer klänga fast där länge till, tyvärr. Jag väljer dock att ignorera den då den är betydligt sämre än den först nämnda låten). Inom mig smyger det fram en kuslig känsla av att detta har jag hört förut.

Ivrigt bläddrar jag fram Toto's skiva TOTO IV från 1982 och drar igång låten "Africa". Vidare till Michael Jacksons "Will you be there". Sambandet är glasklart. Låtar med stadiga congas rytmer och brummande afrikanska körstämmor. Jeff Porcaro i Toto förklarar idé bakom låten "Africa" "... a white boy is trying to write a song on Africa, but since he's never been there, he can only tell what he's seen on TV or remembers in the past." Västerländska artister som besjunger Afrika med Afrikanska toner. Jag ställer mig frågan varför?

Det slår mig att 1985 var året då alla skulle rädda Afrika. Rapporter från svälten i Etiopien drar igång Bob Geldof som ordnar Live Aid galorna. ALLA stora artister var med på tåget. Det är kanske inte heller en big suprise att både Paul Simon och Michael Jackson hörs på inspelningen av "We are the World. Även den svenska pudelrockseliten gjorde Afrika till sin sak.
Samtidigt bryter Aids-katastrofen ut, och Afrika drabbas både då och nu allra mest.

Mysteriet klarnar.

Men å andra sidan känns det som att orsakerna är fler. Är det inte också så att vi dras till det exotiska och mytiska i den här musiken? I Musikministeriet på SVT, intervjuas Björn Melander, som skriver avslappningsmusik. En genre som har blivit mer och mer populärt. Musiken ska gärna ha exotiska element. Melander visar sitt senaste verk, där han har samlat afrikansk-körsång (eller "ett skönt hittepåmantra" som Musikministeriet förkunnar), indian-trummor och japansk-koto.

Och går åt som smör i solsken.

Kanske söker man inte bara stöd i avslappningsmusiken som sådan, kanske ger de också ett uttryck för vårat intresse och fascination av exotiska. Kanske var det också ett av resultaten för varför Afrika smög sig in i en del av 80 talets musik.
Trender inom musiken går fram och tillbaka upp och ned. Kanske hamnar exotiserandet på relax-musik hyllorna i dag istället, det som för 20 år sedan tog sin plats på hitlistorna.

Reflektionen kanske inte gav några svar, men för mig slutar det inte att vara intressant. Hur såg trenderna ut, hur ser trenderna ut idag. Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om det här.
Men rundar av med de här fantastiska klippet på Paul Simon. Titta, sjung och dansa med (höga knän allihopa!)

Retorik och Individen

2009-02-22T01:32:00.000-08:00

När jag kom hem efter en intressant föreläsning i retorikens historia och grunder, hade jag efter mycket om och men bestämt mig att det var dags att starta upp en blogg. Hur hänger detta ihop då?

Jo, mycket enkelt. Den avslutande diskussionen som dök upp i samband med föreläsning kom att handla om individen, hur synen på individen har förändrats, och hur individen ser på sig själv.

Förändringen har varit lite fram och tillbaka, med individen underkastad något större och mäktigare än dem själva eller där individen hamnat i centrum. Men det moderna individen hur definerar vi oss?.
I det moderna individbegreppet - så har de individualistiska aspekten försvagas. Vi definerar oss mer i mötet med andra. Man skulle kunna säga att våran generation blir till i mötet och i konversationen. Igenom, som föreläsaren då tog som exempel: En blogg.
I samspelet mellan individer som har kommit att växa sig starkt igenom de fantastiska möjligheterna på Internet, så har vi börjat definiera oss mycket i relation till andra.
I det här samspelet kan man också få man reda på något om sig själv.

Föreläsaren sa mycket av detta med en viss ton av skepsis. Men jag ser det som en otrolig möjlighet. Alla kan skapa en blogg, delta i konversationer, och dela med sig av kunskap så som vi aldrig sett förut.