Fildelningsdebatten är inte död, den bara luktar konstigt

Tröttsamt läser jag Martin Rolinskis inlägg i fildelningsdebatten, där Spotify-mantrat hakat upp sig som min trasiga lp-spelare. Med itchy trigger-fingers står man i kö för att dödförklara piraternas verksamheter. Visst har kanske ett kapitel lagts till historien, men så öppnas också likväl ett nytt, och spåren av piraterna sitter kvar i väggarna.

Rolinski är inte ensam om att tro att "Spotify släcker debatten om fildelning". För mig har inte Spotify något med fildelning att göra alls. Det illustreras kanske bäst av att Rolinski har, liksom många andra, hakat upp sig på att det är tillgången som räknas:

"För ett par luncher per månad, kan vi snart få tillgång till alla[sic!] musik som har gjort[sic!], få alla filmer och böcker du vill ha, när och var du vill"

Om målet med fildelning var att få maximerad tillgång hade han haft iaf hälften rätt kanske. Men det är inte målet. Jag sprider vidare några kloka ord från den nu bortgångne Idi Kopimi Botani:

Kulturyttringar är olika sätt att kommunicera. Grundläggande verktyg för de flesta sociala djur, som ett språk helt enkelt. Liksom det talade språket, förvandlas kulturen medans den sprids. Det går inte att skilja spridandet av kultur från själva “skapandeprocessen” eftersom det i princip är samma sak. Liksom språket blir kultur meningslös och dör ut om den inte sprids. Upphovsrättslagar är lagar som utgår från en absurd idé om att kultur skapas ur intet, och detta är faktiskt ett sätt att via staten just försöka stjäla andras arbete.

Att sprida kultur är att skapa kultur.

Fildelning handlar om att sprida kultur, och att skapa kultur. Rolinski menar att det är bra att debatten har fått oss att prata om hur vi får tillgång till kultur. Jag ser än en gång inte tillgången som det mest intressanta inte. Det intressanta är hur kultur skapas och sprids. Kulturskaparnas definition av skapande är precis som Rolinskis begränsad till allt skapande som resulterar i ett verk.

Igår pratade jag med några kloka pirater i valupptakten i Uppsala. Vi diskuterade hur definitioner av olika begrepp i fildelningsdebatten har styrt den. Kopieringsskydd är faktiskt inte ett "skydd", utan ett kopieringshinder. Upphovsrätt är ingen naturrätt, utan snarast ett kopieringsmonopol. Debatten må kanske inte vara sprallig av liv, och lukta konstigt. Men den är inte död på grund av Spotifieringen av samhället. Spotify får många att andas en lättnadens suck för att det har blivit den matta som vi kan sopa problem under medan fildelningen fortsätter.